med: vackert-skinn och ett blodtörstigt hjerta. Jag har så tiggt och bedt honom att befria mig från mitt Töre, utan att utsätta mig för alla menniskors klander.? Brydig ej: om det, sade Molly; klandret skall återfälla vida mer på honom än på dig.? Cyntia bleknade. Men jag har sagt åtskilligt om mamma i de der brefven?, sade hon, som var myeket orätt, .om också ej osannt, Jag hade en-skarp blick för alla hennes fel, och förstod ej huru: mycket deraf som berodde på omständigheterna. Och han säger att han skall visa dem åt din far, om jag erkänner att vi äro förlofvade.? Det skall aldrig ske!? sade Molly och steg upp, modig och beslutsan:, seende på Cyntia med så vreda blickar, som om hon i stället varit rr Preston sjelf. ?Jag är ieke rädd för honom. Han vågar icke förolämpa mig, och om han gör det, bryr jag mig ej derom. Jag skall begära de der brefven af honom och få se om han vågar säga nej.? Du känner honom icke7, sade Cyntia, skakande på hufvudet. Han har gjort upp många möten med mig, och lätsat som om han ville taga emot penningarne. De ha nu i fyra månader legat i ett försegladt kuvert, som jag velat lemna honom, och ibland har han läteat sig vilja gifva mig brefven tillbaka. -Stackars, stackars Roger! Huru litet han anar detta! Då jag skall skrifva kärleksfulla ord till honom måste jag anstränga mig mycket för. att glömma satt jag skrifvit på samme sätt till den andre; Och om han anade min förlofning med Roger, ekulle han hämnas genom att med dessa bref göra oss så mycket ondt som möjligt — visa dem åt hela verlden — dessa