Aftonbladet – 7 juli 1866, sida 2

mamma om saken. Således återstod blott att vänta tills jag kom hem.4 Men du träftade honom icke då; åtminstone ej. på någon. tid. Nej, men jag skref; och jag började spara penningar för att kunna betala honom.4 Hvad sade han om ditt bref? Åh, först låtsade han tro att det ej var mitt allvar, att jag blott var stött öfver nå fån tillfällig brist på uppmärksamhet, som ätt kunde ursäktas deh försonas.4 Och sedan24 Sedan började han hota mig, och då blef jag rädd. Jag kunde ej uthärda att på det sättet blifva ett talämne öfver hela staden, och att han skulle visa mina, bref — åh, sådana dumma bret! Jag kan ej fördraga tanken på dem! Att skrifva min dyraste Robert, till den der karlen...7 Men, Cyntia, huru kunde du så förlofva dig med Roger?? frågade Molly. Hvarföre icke? svarade Cyntia häftigt. Jag var fri — jag är fri; det. var ett sätt att förvissa mig om att jag var fri, och jag tyckte om Roger — det kändes så godt att komma i beröring med personer som man kunde lita på, och jag var ej af stock och sten, så att jag ej skulle blifvit rörd.af hans ömma, uppoffrande kärlek, så olik den andres. Jag vet nog att du ej anser mig honom : värdig, och han skall också tänka på samma sätt, om detta kommer ut, och jag tänker ibland att det vore: bäst att bryta med honom och begifva mig långt härifrån bland främlingar, som ej känna mig alls. Och ett par gånger har jag riktigt haft lust att af bara hämdlystnad gifta mig med mr Preston och på det sättet få hovom helt och hållet i min makt, men jag är rädd att det Blefve värst för mig sjelf; ty han är grym cch hård — alldeles som en tiger,