TR nt SR RA dig — denna flicka, ser du, talade så mycket om kusin Robert, han vär hela slägtens, stolthet, tycktes det — han var så vacker och balla fruntimmer i England voro förälskade i honom, en grefvedotter, bland apdra.v.4 I Lady Harriet förmodligen! ;Huru; oförskämdt 14 utbrast Molly. I tJag-vet-ieke; det brydde jag.mig ej om att fråga, ty hon började. sedan berätta att en mycket vacker enka, som hette — hon mindes ej rätt Hvad, vien det var likt mitt namn — också var alldeles förtvifladt kär i kusin Robert: De Hade många gånger skrattat åt när han beskref hennes sätt att lägga ut sina krokar, som hon trodde att ban icke .märkte. Och; Molly, detta vär den man som jag förlofvat mig med, lånat pengar af och skrifvit bref till! Nu förstår du väl alltsammans, Molly! Nej, icke riktigt... Hvad. gjorde du då du hörde att han talat så om din mor?4 Det var blött en sak attgöra. Jag skref till honom och sade;att jag hatade honom och. att jag aldrig skulle gifta mig. med honom, utan betala honom tillbaka hans penningar med ränta, men... Nåväl? eMadame Lefevbre gaf mig mitt bref tillbaka oöppnadt, det förstås, och sade att hon ej kände tillåta eleverna i sin skola brefvexla .med herrar, utan att hon läste brefven innan de afsändes. Jag sade henne att han var.en gammal vän till oss, den person, som skötte mammas affärer — jag kunde verkligen ej bålla mig vid sanningen den gången. Men hon ville ej höra något derom, och jag måste se på huru hon brände mitt bref och dertill lofva henne att icke skrifva omigen förrän jag först skrifvit till