Aftonbladet – 6 juli 1866, sida 2

på att du skulle stå i vänskapligt förhållande till den der mannen.? Ack ja!? sade Cyntia suckande, ?du har kanske rätt; det är lätt att döma rätt då man ser huru mycket ondt som kommer af motsatsen. Men, ser du, mammas bref kom på lördagen och på tisdagen skulle jag resa: det var således icke tid, trodde jag. Jag var så ung, knappt mer än ett barn, och han var vår enda vän, den enda jag kände, ty med Donaldeons voro vi blott obetydligt bekanta. PDet gör mig så ondt att höra?, sade Molly. ?Jag var så lycklig med bara pappa till min vän, att jag ej kan förstå huru olika det skulle vara för dig. Olikå! ja, det skulle jag tro! Bristen på penningar gjorde oss lifvet så bittert. i fingo ej låtsa om att vi voro fattiga, det skulle hafva skadat skolans anseende; men jag skulle gerna svultit och frusit i hvardagslag om blott mamma och jag kommit så väl öfverens som du och din far, som också vi kunde hafva gjort. Men det var ej fattigdomen som skilde oss åt; det var att jag alltid syntes vara henne till besvär: hon ville aldrig toga mig med sig bort. Så fort ferierna begynte, blef hon strax bjuden till ett eller annat för. nämt hus och så lemnade hon mig, utan vidare, ensam hemma med en gammal piga. Var det då så underligt att Rd kunde falla på rätt dåraktiga upptåg? Och då hon var emma, tycktes jag alltid vara i vägen, och fick aldrig sätta min fot i förmaket. Flickor vid denna ålder äro också icke så litet besvärliga; de hafva ett förfärligt skarpsinne och gissa till de mest dolda motiver, komma med de obehagligaste och kinkigaste frågor, och hafva intet klart begrepp om sällskapslifvets sannivgar och osannin