Aftonbladet – 6 juli 1866, sida 2

Aldrig förrän du tillåter det. Låt oss nu se om jag ej kan hjelpa dig på något sätt. Du är trött; gå och lägg dig, så skall jag taga en:stol och sätta mig bredvid din säng och så skola vi med lugn tala om saken. i Men Eyntia satte sig åter på stolen vid toilettbordet. Hurna började allt detta? sade Molly efter en lång tystnad. Det är länge sedan — fyra eller fem år sedan. Jag var bra ung att blifva lemnad så på egen hand. Det varj under ferierna och mamma var borta på besök hela tiden hos sina förnäma vänner. Donaldsons kommo så en dag och frågade om jag ville följa med dem till: Worcester; der skulle firas. någon , högtid — ett skyttegilles årsdag, eller hvad det var. Du kan ej föreställa dig huru frestande det var för mig. Jag hadå så länge gått omkring ensam i det stora dystra huset, der mamma hade sin skola; det tillhörde lord Cumnor, och mr Preston skulle tillse att-dåt mnder sommarens lopp blef måladt och tapetseradt, så att han kom ofta till oss. Han var mycket artig mot oss och mycket gerna sedd af mamma på den tiden: hon trodde visst att han — men, nej, jag är ej viss derpåj och jag har nog attklandra henne för ändå, utan att berätta, hvad som jag kanske blott inbillade mig. Hon gjorde ett uppehåll, som föratt draga sig till minnes flydda tider. Molly såg med förvåning det bekymrade och lefnadströtta uttryck, som för ögonblicket föråldrade det vackra, eljest så strålande ansigtet. Hon kunde nu förstå huru mycket Cyntia lidit af sina dolda sorger. SJa, i alla fall, voro vi mycket bekanta med honom, han var så ofta hos oss, och