Aftonbladet – 4 juli 1866, sida 2

Article Image
STOCEHOLM den 4 Juii Återblick på Juni månad. Oåterkalleligen sista representationen är gifven på rikets ständers gamla skådebana, och för sista gången skall Aftonbladets månadsrevy i dag sysselsätta sig med de afträdande aktörerna. När slutet är godt är allting godt: och derom är man ju allmänt. ense, att härvidleg var slutet allrabäst. Att ej den sistaståndsriksdagens sista förhandlingar skulle genom slappheten hos de handlande alltför mycket kontrastera mot de föregående, som lidelsen gaf lif och färg åt, var lyckligt så till vida, som det helas karakter af konseqvens derigenom räddades. I debatterna om bränvinslagstiftningen vaknade nemligen den fordna andan och kraften upp igen. Men trots den estetiska hänsyn, som vi nyss antydde, kunna vi ej annat än glädja oss åt, att den ändamålsvidriga puritanism och måttlösa stränghet, som i jonna fråga höjde sin röst, till slut stäfjae3. Tacksamheten är en ädel känsla likaväl som en pligt, och vi kunna derföre mycket väl fatta, att våra skyddstullsanhängare, vid valet af suppleant för rikets ständers justitieombudsman, ville lägga i dagen sina känslor af lacksamhst, förtroende m. m. för dena store ?svenske statsekonomen?, Väl ha de länge stått med blottade hufvuden inför denna vetenskapens kämpagestalt; vackert så, när man ej har annat att bjuda på, men i längden blir en sådan erkänsla nog mycketideel. Föröfrigt, om det ock är sannt, att hans jättebandtag mera stjelpt än hjelpt, så förringar den omständigheten icke vare sig tacksamhetens pligt eller det berömvärda i dess fullgörande: ty det gäller att framför ellt fästa afseende på, ej den större eller mindre framgången, utan de vackra intentionerna och de redliga bemödendena, och dessa äro ju höjda öfver allt tvifvel. Den officiella vältalighetens syndaflod via riksdagens afslutande har denna gång gjort ett mindre obehagligt intryck, än vanligt; ej som skulle dess vå nu gått mindre högt än eljest, utan derföre att det var för sista gången vi hörde detta brus af meningslösa floskler, som det hädanefter näppeligen skall falla folkrepresentanter in att begagna sig af, och som äro föga förenliga med deras värdighet. Måtte föröfrigt underdånighetens fraser likaväl i skrift som i tal göra dem sällskap. På dena mera folkliga scen, som öppnas, är ett mera folkligt språk, sota framförallt i enkelhet och sanning söker sin värdighet, ostridigt på sin plats. I den berättelse om hvad i rik:t och dess styrelse sig tilldragit sedan sista riksdag, som förliden höst meddelades rikets ständer, gafs den hugnande underrättelsen att K. M:t med alla främmande makter sorgfälligt vidmakthållit goda och vänskapliga förbindelser. Då herrskade också allmänt lugn i vår verldsdel. Men i närvarande ögonblick har en fejd brutit lös, bvars omfång väl ingen lär förutse ; och en sauning är att man har ej fred längre än grannen vill — vare det sagdt, utan att vi på minsta sätt draga vår diplomatis resurser i tvifvelsmål. Då nu detta oaktadt ett turkiskt lugn råder på samhällets höj-der, lära vi kunna sluta, att man åtminstone der är viss på att kunna med alla främmande makter vidmakthålla goda och vänskapliga förbindelser. Väl ha vi hört näågon förundran ens t yttras deröfver, att regeringen ej begärt något särskildt krigsrustningskreditiv, men utom det att man derigenom kanske skulle hafva utsatt sig för att irriterat någon främmende, vänskaplig makt, måste ju en sådan åtgärd vara öfverflödig, efter att vår armå med det år 1863 beviljade särskilda anslag blifvit bragtiförträffligt skick. Om någon misstämning herrskat mellan vår och Förenta Staternas regeringar, lärer den nu vara lyckligen bilagd, i det attsvensknorske konsuin i Newyork och vicekonsuln i Neworleans återlätt den myndighet, presidenten för någon tid sedan fråntog dem. Att denna ly-kliga utgång väsentligen bör tillskrifvas en annan mukts representant i Washington, nemligen danska sändebudet: derstädes, öfverste Raastöff, som för ett par år sedan å den bekanta expeditionen till Kina aflade ett så lyssude prof på sin skicklighet såsom underhandlare i kinkiga fall, torde förtjena någon uppmärksamhet. Vår diplomatiska representaiion i utlandet är ett pay DE

4 juli 1866, sida 2

Thumbnail