Aftonbladet – 4 juli 1866, sida 2

besväret alt underhålla samtalet. Men då doktorn efter en stund inträdde förändrades detta förhållande hastigt. Det var nu Molly som satt tyst och trött under det att Cyntia deremot tycktes glömma allt hvad som tilldragit sig och med vanlig liflighet och glädtichet deltog i samtalet. Detta berodde dels på att att hon visste det mr Gibson skulle genast märka någon ovanlig nedslagenhet hos henne, dels derpå att Cyntia var från vaggan till grafven en af dessa natur: liga koketter, som omedvetet använda all sin fjusningsmakt för att behaga alla män, amla eller unga, som råka vara närvarande. on lyssnade till allt hvad han sade med samma glada belåtna min som fordom, tills Molly knappt kunde tro att denna Cyntia var samma flicka, som två iunmar förut gret som om hennes hjerta ville brista. Visserligen var hon blek och hennes ögonlock tycktes vara tunga, men detta var också det enda, som påminte om det uppträde hvartill Molly varit vittne. Efter middagen gick mr Gibson ut att besöka sina patienter i stalen; hans fru slog sig ned i sin rymliga, beqväma län tol och höll upp ett tidningslad framför sig, bakom hvilket hon tog sig n passande middagslur. Cyntia höll en ok i ena handen, under det hon med den anIra skyddade sina ögon för ljusskenet. Molly nsam kunde hvarken läsa eller ey, eller ofva. Hon satt vid det djupa bågtönstret tåt trädgården, der rullgardinen icke var edfälll. Det var icke så mörkt denna fton; blott en mild skymning bredde sig fver alla föremål, hvarur dock kunde ur kiljas deras konturer. — Molly fann till sin örvåning att hon sysselsatte sig med att få n tydlig bild afträdgården med trädgårdsnästarens stuga, det stora bokträdet med vänken omkring stammen, de lätta spa