Aftonbladet – 4 juli 1866, sida 2

sitt rum för att hvila ut och kläda sig till middagen, hvarvid de ej fingo saknas, Molly kände sig så uppskakad, att om det blott gällt hennes egna intressen så hade hon visst ä på den dagen visat sig fö. den öfriga familjen, hvad följden än hade blifvit. Hoa satte sig vid toilettbordet men glömde att tända ljusen. Hon sökte blott lugna sitt ännu häftigt klappande hjerta, draga sig till minnes hvad hon hört och öfvertänka huru det skulle verka på dem, som voro henne så kära. Roger! Ack, Roger! Han som var så långt bortai det fjerran, okända landet, han som älskade så varmt — ack, det var kärlek! det var hvad Cyntia kallat verklig kärlek! — och föremålet för hans kärlek — en annan kom ju nu och ville också kella henne sin! Hon måste varit falsk mot en af dem. Huru var det möjligt? Hvad skulle han tänka om han någonsin fick veta det? Det var ej värdt att tänka på bans smärta — det kunde ej vara af någon nytta. Hvad som nu förelåg Molly var att om möjligt med råd och däd försöka hjelpa Cyntia ur de svårigheter hvari hon invecklat sig, ej att trötta sig genom att låta sin fantasi uppdraga taflor af möjliga, troliga, lidanden. Då hon, kort före middagen kom ned i förmaket fann bon Cyntia och hennes mor allena der. Ljusen voro ej tända, ty en munter brasa af ved, brann i kaminen och upplyste rummet delvis. Cyntia satt iskugan, så att Molly ej kunde se henne, men hon hörde att det var med trött och osä ser stämma dottren besvarade modrens små mmärkningar och beskrifningar på dagens händelser, de personer som hon träffat emma och dem hon icke träffat vid sina örra middagsbesök. Molly kom till hjeip så sodt hon kunde och sökte bespara Cyntia