Aftonbladet – 2 juli 1866, sida 3

n) ut, tjugo steg derifrån sitter en from skara -J och sjunger psalmer, ackompanjerade at me: , Ilodier ur Den sköna Helena, hvilka uppaj spelas från trädgården vid Blå porten... ij Här fanns ändå folk öfver för att gifva industriutställningen dess första fulla hus, och itför utfärder till Drottningholm, Gripsholm, Waxholm, Ulriksdal, Upsala, Skokloster, a I Norrköping och Södertelje. Ja, hvad pu: bliken räcker till, när det är fråga om at! I roa sig! Af de 800,000 resande, eom skulle komI ma hit för expositionens skull, har emellerI I tid minsta delen ännu låtit höra af sig. Familjen Benoiton har visserligen en hel hop landsortsrepresentanter här i hufvudflstaden; vid hvarje steg stöter man på dem; t) de ha icke låtit sig bekomma de gatiriska .Janspelningarne i Sardous qvicka komedi, Jutan tänka som den goda damen, hvilken Jursäktade sin brist på rörelse vid en upp-I bygglig predikan dermed, att hon icke hörde . till den församlingen; men alla de stora I Joch små Benoitonerna förslå dock icke för I våra stackars rumspekulerande fruar, hvilka Tdsitta der med sina tomma våningar och fråga som Blåskäggs hustru: Anna, min syster Anna, ser än icke någon komma?? Ihvarpå Anna svarar: ?Jag ser icke annat än solen, som blänker, och gräset, som I grönskar?. Nu mena fruarne i sin oskuld I som så, att eftersom hr öfverståthållaren tillsatt en särskild komitå för uthyrning af rum, så måste det vara denna komitås ålig gande att ställa så till, att folk som behörigen anmält sig äfven måtte få sina rum nthyrda, och jag spår hrr Eklund, Sundell. Abom, Lundin, m. fl., som åtagit sig detta kiokigo uppdrag, några svåra stunder när de i sina förhoppning bed:ogra fruarce endera dagen vända sig mot hrr komiterade personligen med sina klegomöl. Herrorko miterade skola hänvisa de klagande till öfverstålhållaren; och öfverståthållareembetet. sckall måhända förklara de arma fruarne oderältigade att hyra ut rum, på samma sätt som utskänkningsbiträdena i dessa dagar med ett penndrag af nämnde böga embete sett sig beröfvade rättigheter, hvilka då under 30 år innehaft och för hvilka de skattat. Denna obillighet rubriceras af en tidning, som meddelar den kungliga stadfästelsen på öfverståthållareembetets beslut i en dylik fråga, såsom ett prejudikst, och ett prejujdikat är det visserligen såtillvida som prejudikat står i sammänhang med prejudice. Man gläder sig i dessa dagar med största skäl öfver värt lands materiella framåtskridande, och högsta vederbörande hålla tillgodo med komplimenter för ett storverk, i hyars åvägabringande de haft ganska liten del, om de icke rentafF motarbetat detsamma; i glädjen öfver de materiella framstegen borde man dock icke göra sig blind för 2 moraliska efeller tillbakastegen; att i dag stämpla såsom ett lagbrott det som i går egde myndigheternas öppna godkännande, betrakta vi såsom ett dylikt efsteg, af hvilket allmänna rättskänslan lider på emma gång det gör en mängd individer olyckliga. Det är för att inskränka superiet man öppnat detta korståg mot utskänk vingsföreståndarne, men må vår nye Peter af Amiens och de som följa honom besinna att fanatismen ännu atdrig ledde till något godt; hr öfverståthållaren kan ej afsky fyllerilasten lifligare än vi; dock har han kanske icke märkt, hvad vi hvarje dag ha tillfälle att observera, att under det hrr stads. fullmäktige indraga krogar och polisen anställer razzier efter krogföreståndare, super stadsfullmäktige, super polisen, super helal verlden! E Och verlden skall fortfara att supa, så lönge man i vederlag för bränvinet ej har! något bättre än sirap att bjuda på. Ha vi icke hört, hurusom pietismen umgåtts med afsigten att petittonera om industriutställvingens stängande på söndagarne? och har l icke den kungliga centralkomitens förvalt-, ningsutskott ansett sig nödsakadt förklara att utställningen kommer att hållas stängd böndagen den 8 nästkommande Juli? Svårligen lät rer väl centralkomitån sjelf tro, att fontäternas sorl och lokomobilens buller i industripalatset på böndagen skulle vara vår Herre misshagligt? Vi antaga att dessleda-, dörer hylla sig till statskyrkan, och så j4 ledes äro lutsweraner. Vi vilja då förals dem till sinnes hvad Luther sjelf tänkt ett fall liknande det ifrågavarande. En zammal bönsyster beklagade sig en gång ör honom att hon blef störd i sin andakt)! af en kopparslagere, som heligt och söcsent dunkade på sina kittlar och kastrul-f er. Det skadar intet?, förklarade vår kyrsolärare, ?om den mannen, under sitt arvete umgås med fromma tankar, skall him-, relrikets port lisa så säkert öppnas vid det 1 luhkande han gör på sina kittlar, som för lina böner, min fromma syster!? Roar det er eljest att höra hvad folket änkte om denna tillställning, från hvilken et under första veckan fann sig utestängdt vå grund af de höga inträdespriserna, så ab jag anföra jungfru Annikas yttrande lerom till sin matmor, sedan hon varit ilr tryddboden och hört invigningshögtidligheg en beskrifvas. Jag begriper inte4, sade oh, ?hvarför de beskärma sig och låsa böer och sjunga psalmer öfver det der; det i bara en hop saker, sådana som man Hå dagar ser i bodarna, som de fört till-!y schmans.? Någon myndig funktionär skulle g ätvid kunna förklara, att ?sådana besöabde kan expositionen undvara.? Deri kulle han dock Va mycket orätt; ty detärtl ust den klass, till hvilken Annika hör, som eböfver väckas och lyftas genom åskådanef af elöjdens, industriens och konstens ; västerstycken. Det är med industripalatet som med himmelriket, det är icke för 2 rika utan för de behöfvande, icke för nästarne utan för lärlingarne, ieke för herarne utan för dem som tjena. Öppnendålp, afvelvidt palatsets portar för qvionan al ulket: denna qvinna bär måhända en Ahblirömer, en Polhem, en John Ericsson un-(d er sitt hjerta! 1 ve Jag ville att hyddans son blefve icke blott I ot it snille, utan äfven en Adonis, en Antiobs, en Endymion! Romarnes och romadnornas verldsberömda skönhet tillskrifeå den omständigheten, att deras mödrar M ändigt haft den plastiska konstens ypper-M a mästerverk för ögonen. Jag hör der-se XX mad ladanand avmtto man Sansassanss ol