— Sällskapet Idun företog i fredags eftermiddag en utfärd åt Saltsjön, för att bereda en del af de här gästande danskar och norrmän och som genom andra bjudningar för aftonen ej voro upptagna, tillfälle att bese en af hufvudstadens naturskönaste ;rakter. Sällskapet afreste med ångsluparne Lidingön och Lärkan kl. 6 e. m. från Gustaf III:s staty, och medföljde tre musikkårer, hvarjemte en sångqvartett hörande till sällskapets medlemmar alltemellanåt lät höra sina sånger. Kosan styrdes genom Skurusundet, förbi Baggens-stäket och ut på Baggenstjärden, der vändning skedde. Från flera af de vid stränderna belägna villorna saluterades med styckeskott och hurrarop. På återresan besöktes först den gamla skansen vid Baggens-stäket, inom hvars grönskande plan punschbålar och fyllda glas mötte gästerna. General Hazelius redogjorde i ett kort tal för skansens historiska märkvärdighet. Kort efter Carl XI:s död landstego här ryssarne på väg till Stockholm, som de ernade öfverrumpla. Men de möttes af en bataljon sörmlänningar, tapper, men vida fåtaligare än ryssen. De höllo länge ut mot fienden tills Rutger Fuchs — sedermera öfverståthållare i Stockholm -— med sin bataljon kom dem till hjelp och afgjorde striden. Talaren slutade sitt föredrag med att föreslå en skål för den danska arm6n, som nyligen kämpat med så mycket mod, då den hade att strida mot en öfverlägsen fiende. Docenten Fredriksen från Köpenhamn tackade för den välvilja som de resande främlingarne under sin vistelse i hufvudstaden åtnjutit. Derefter afreste sällskapet till Dufnäs, hvars egare välvilligt upplåtit den vackra parken, der på en grön plan, omgifven af gamla vördnadsvärda ekar och björkar, borden vöro dukade och sexa intogs. Bedan begaf sig sällskapet upp till en högt belägen kulle, der bålarne äter väntade. Tal och skålar omvexlaue med sång, musik och skallande hurrarop. Bland de talare som uppträdde vilja vi särskildt nämna hr Björnstjerne Björnson, som med glödande vältalighet töreslog en skål för Grundtvig och Runeberg. Under färden till Dufnäs syntes en liten segelbåt i farvattnet. Då Lidingön kom den närmare, sågs vid rodret sitta Elias Sehlstedt, den glade sångaren från den ödsliga klippan ute i hafsbandet. Han prejades vederbörligen, helsades med skallande hurrarop, och upptogs under jubel å ångbåten. Efter festens slut på Dufnäs återvände han till sitt hem å Sandhamn. Han hade företagit den långa seglationen för att få deltaga i festen, Först vid midnatt anträddes återfärden till hufvudstaden. Då ångsluparne lade ut från Dufnäs holme utbringade br BjörnstierneBjörnson ett tack och farväl till den herrliga bygdens fagra tärnor, som ledsagat sällskapet till stranden. På flera villor under vägen afbrändes vackra fyrverkerier, det sista på doktor Sandahls vid Blockhustullen belägna landtställe, som upplystes af bengaliska eldar i blått, gult och rödt. Kort före utfärden hade ett starkt regn afkylt den höga temperaturen. Luften blef derefter åter klar, och hela resan företogs i ett herrligt väder. Till slut utbringades på kajen vid Skeppsbron ett skallande hurrarop för festens tillställare. —