Article Image
STOCKHOLM den 2 Jmi. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korresp.) Berlin den 28 Juni. Sedan i går har Berlin befunnit sig i er feberaktig spänning. Kampen på krigstea tern i Böhmen är börjad på allvar. Kron prinsens armå, som varit koncentre. rad mot Glatz, ryckte i förgår in i Böhmen. Prins Fredrik Carls första armå hade, såsom man vet, redan den 23 Juni från Sachsen gått öfver den böhmiska gränsen och efter några obetydliga förpoststrider sedan den 26 varit i handgemäng med fienden. För kronprinsen gällde det nu att verkställa föreningen med Fredrik Carls arm6. Detta ville österrikarne förhindra genom att skjuta sig in likt en kil mellan de båda armåberna. Redan hade de framträngt till Trautenau, der den första preussiska armån, hvilken ryckte fram från öster, stötte på österrikarne och den 27 Juni, efter en blodig strid, kastade dem tillbaka till Josephstadt. Preussarne slogos tappert, eröfrade tre fanor af österrikarne och togo många fångar. Men de särades antal tyckeg ha varit stort å ömse sidor, och striden var ännu icke slut kl. 3 i går eftermiddag. Man kan ana i hvilken oro befolkningen i Berlin tillbragt den förflutna natten, då den har många anhöriga i ledet, hvilka nu stå mot fienden. Myndigheterna läto först klockan 11 på aftonen å anslagspelarne uppsätta underrättelsen om dessa vigtiga sammandrabbningar. Plakaterna voro omgifna af talrika folksamlingar ända till sent på natten. Äfven den femte armekåren var i går i häftigt handgemäng mellan Trautenau och Joösephstadt. Inom militära kretsar hyser man intet tvifvel, att de båda armå6erna skola lyckas förena sig, trots österrikarnes häftiga motstånd. Det anfall, som den preussiska divisionen Horn af prins Fredrik Carls armå med framgång gjorde från Turnau mot den österrikiska 8. k. Jernbrigaden (brigaden Poschacher, som i Slesvig stormade Kongehöien) var blodigare och mera dyrköpt än de första telegrammerna läto förmoda. Preussarne hade 115 döda och sårade, bland dem flera officerare; två högre officerare stupade. Man söker redan nu på många håll beräkna krigets långvarighet, och erfarna statsmän äro af den åsigten att, sedan den militära äran blifvit i hög grad inblandad i saken, kan kriget komma att räcka längre, än den efter fred längtande europeiska allmänhketen tyckes ana. I officiösa kaorrespondenser har det blifvit uppgifvet, att Österrike ännu på de sista dagarne insändt förtroliga anbud till Berlin, enligt hvilka Preussen skulle behålla Slesvig-Holstein.. Österrike skulle erhålla ersättning genom furstendömet Hohenzollern samt de delar af Baden och Baiern, hvilka fordom under namn af Vordet-Oesterreich lydt under Österrike. Preussen hade så mycket mindre kunnat ingå på detta schackrande med länder, som det numera icke är fråga ensamt om Slesvig-Holsteiu, utan i främsta rummet om förbundsreformen i norra Tyskland. Så heter det i ministeriella korrespondenser. Men inom de diplomatiska kretsarne sätter man icke synnerligen tro till detta rykte. Det har sannolikt blifvit satt i om-!

2 juli 1866, sida 2

Thumbnail