Aftonbladet – 30 juni 1866, sida 3

Erigsskådeplatsen i Italien. Rörande slaget vid Custozza har man nu åtskilliga detaljer. En pariserkorrespondent till Köln. Zeit. skrifver derom följande: CFörsta armkåren under Durändo, som hade passerat Mincio mellan Goito och Peschiera, stötte den 24 om morgonen på hufvudstyrkan af den österrikiska armån under erkehertig Albrecht, hvilken sammandragen framför Custozza, Somnacampagna och Monte: notto, var italienarne i högst betydlig mån öfverlägsen. Emellertid uthärdade Durando hela dagen med tapperhet och ihärdighet anfallen af dessa öfverlägsna stridskrafter, så att den österrikiske befälhafvaren måtte ha trott, att han hade at: göra med hela den italienska armen. Victor Emanuel hade emellertid gått öfver Minciofloden längre ned, söder om Goito, och befann sig med andra och tredje armekåren redan på andra sidan Villafranca, för att verkställa sin förening med Cialdinis armå, som öfver Pofloden skulle intränga i Venetien, Då konungen erfor, att Durando hade sammandrabbat med den österrikiska hufvudstyrkan, ändrade han sin marschlinie för att undsätta den första kåren, och marscherade fram under Veronas murar samt kastade dervid en österrikisk brigad fillbaka in i denna fästning. Det lyckades honom emellertid icke att i rättan tid undsätta Durando och hindra dennes här från att lida stora förluster. Divisionen Cerale blef värst tilltygad, och dess befälhafvare är bland dem som blifvit sårade. Men konungens ankomst tvang österrikarne till ett strategiskt återtåg, för att icke bli tagna i flanken, och general Durando kunde till följd deraf med största delen af sin armå hålla sig qvar på Mincios venstra strand. Endast tvenne af hans divisioner blefvo tillbakaträngda öfver Mincio. Den italienska armåns ställning erbjuder säledes icke det ringaste skäl till oro, fast mera ha dess trupper ypperligt bestått sitt eldprof. För öfrigt var hela rörelsen mot Verona endast en demonstration för att draga till sig österrikarge och lätta Cialdinis Öfvergång öfver Po, och denna manöver har fullkomligt lyckats. Florentinerbörsen har helsat underrättelsen om slaget med en kursstegring. Aftonmonitören meddelar följande om samma drabbning: Italienska armån verkställde den 24 under Vietor Emanuels öfverbefäl sin öfvergång öfver Mincio, melmellan Valeggio och Goito, venster om fästningen Peschiera, och ryckte genast framät. Första kåren (venstra flygeln) skulle taga position mellan Peschiera och Verona. Men denna var icke tillräckligt stark och tillbakakastades på centern, hvilken under tiden hade att uthärda de från Verona utryckande österrikiska truppernas anfall. De sednare, som från Verona stego ned till Mantua, ändrade nemligen genom siv marsch stridslinien och levererade den 24 Juni, årsdagen af striden vid Solferino, en formlig drabbning Underrättelserna om dennas följder äro ännu förvirrade. I alla händelser var striden, som räckte hela dagen, mycket hårdnackad. En del af de italienska trupperna måste rymma fältet, ja, tvenne divisioner skola gått tillbaka öfver. Mincio. , Striden es isynnerhet varit häftig vid Custozza Cmellan Valeggio och Villafranca). Custozza stannade per i österrikarnes händer. Dessa togo åtskilliga fångar och flera kaooner. De italienska trupperna beteddesi appert, och deras chefer voro dem ett godt öredöme. Flera generaler, deribland prins Amadeus, ba blifvit särade. Österrikarne, om för några dagar sedan besatte de trånga Stelviopassen, hvilka från Tyrolen leda till Lombardiet, tyckas förbereda en rörelse, hvilken skulle taga italienska armön i Tyg: gen, och, i händelse denna sednare definitivt bletve tillbakastad öfver Mincio, bereda den stora svårigheter.? : Enskilda telegram från Paris säga att italienarnes förlust varit ofantlig. Ett telegram från Florens af den 26 med