Aftonbladet – 30 juni 1866, sida 2

se henne gråta så. Det är ju tydligen ni som är orsaken dertill.?5 Jag skall gå, om Cyntia säger detsamma?, svarade han slutligen. Åck, Molly, jag vet ei hvad jag skall göra?, sade Cyntia och lutade sig motMollys axel, snyflande häftigare än förut. Hon försökte att säga något mera, men kunde ej få fram något begripligt ord. Hennes gråt och snyftningar började blifva konvulsiviska. Spring till den der stugan, der borta under träden, och skaffa henne ett glas vatten?, sade Molly. Han tvekade. Hvarför går ni ej?? frågade Molly otåligt. Jag har mera att säga henne; är hon qvar då jag kommer tillbaka? ?Ni ser väl att:hon ej kan röra sig ur stället.? Han gick skyndsamt, eburu ogernpa. Efter en stand hade Cyntia lyckats betvinga sitt upprörda sinnestillstånd så mycket, att hon kunde tala sammanhängande, och det första hon yttrade, var: Molly, jag hatar honom! Men hvad menar han med att du skulle vara förlofvad med honom? Gråt icke, söta Cyntia, utan säg mig hvad allt detta betyder. Om jag ken, vill jag så gerna hjelpa dig, men det är mig alldeles omöjligt att förstå huru detta hänger tillhopa.? Det är för långt att berätta nu, och jg är så trött. Se der, han kommer redan tillbaka. Låt oss gå hem, så fort det är mig möjligt.? Hjertligt gerna?, sade Molly. Mr Preston medförde en bägare kallt vatten, som Cyntia tömde och som tycktes göra henne mycket gost. Hon var snart alldeles lugn.