Aftonbladet – 30 juni 1866, sida 2

dock tydligt att äfven han varit mycket upprörd under det föregående samtalet. Moliy sprang fram och tog Cyotias arm i sin, under det hennes. fasta blick mötte mr Prestons. Det var vackert att se hennes oskuldsfulla och modiga ansigtsuttryck. Mr Preston kunde ej uthärda hennes blick och sade till Cyntia: Vårt samtal ken ej gerna fortsättas i tredje persons närvaro. Då miss Gibson för det närvarande tyckes önska ert sällskap, torde ni vara god och utsätta tid och ställe, der vårt samtal kan afslutas.? Molle skall gå, om Cyntia så önskar?, sade olly. ?Nej, nej, blif qvar — jag vill att du skall stanna — du skall höra allt — jag önskar attjag längesedan hade sagt dig det.? Ni menar att ni ångrar, det miss Gibson icke förr blifvit underrättad om vår förlofning — om att ni för flera år sedan lofvat att blifva min hustru. Jag ber er komma ihåg att det var ni, som fordrade att denna sak skulle förtigas, icke jag.? Jag tror honom icke, Cyntia. Gråt ej såJag tror honom icke.? ?Cyntia, sade han och hans stämma förändraådes och blef varm och öm, gråt icke, gråt icke så der! Ni kan ej tro huru det bedröfvar mig.? Han närmade sig och försökte taga hennes hand, men hön drog sig undan och gret ännu häftigare. Hon tyckte att Mollys närvaro var ett sådant beskydd att hon kunde våga låta sina känslor öfvermanna sig. Gå er väg!? sade Molly. ?Ser ni attni blott gör henne ännu mer förtviflad?? Men han rörde sig ej, han betraktade Cyntia så oafvändt att han ej ens tycktes höra hvad Molly sade. ?Gå, upprepade den sednare häftigt, om det verkligen gör er ondt att