Aftonbladet – 30 juni 1866, sida 2

höstplommon som hon nyss samlat. Men då hon såg den lilla sträcka armarne emot henne, släppte hon alla plommonen i marken och tog barnet, som begynte skrika på nytt samt försökte trösta det, under det hon i afbrutna meningar uttryckte sin tacksamhet mot miss Molly?. Denna frågade helt för undrad huru hon visste hennes namn, hvarpå hustrun svarade att hon förr tjent hos mrs Goodenough, så att ?det vore skam om hon icke skulle känt igen doktor Gibsons dotter?. Sedan hon utbytt ännu ett par ord med den unga hustrun, fortsatte Molly sin väg, men stannade stundom för att plocka några af de grannaste bruna och röda blad, hvarmed träden prunkade, ty hon hade nu kommit in i den förutnämnda lilla skogen. En gång, då hon sålunda stannade, hörde hon en stämma, som Jjöd mycket upprörd och som hon genast igenkände: det var utan tvifvel Cyntias. Hon såg sig omkring. På den sida hvarifrån rösten hördes, lyste några jerneksbuskar gröna midt ibland det bruna och röda glesnade löfverket. Om någon var här, måste dessa täta gröna buskar dölja densamma. Molly lemnade gångstigen och gick utan tvekan in i det af höga ormbunkar och törnbuskar öfverväxta skogssnåret, och stod snart på andra sidan om jerneksbuskarne. Här var verkligen Cyntia och — mr Preston. Han stod framför henne och höll båda hennes händer hårdt i sina. Begge två sågo ut som om de varit i begrepp att yttra något, men tystnat vid-ljudet af Mollys steg. Cyntia igenkände genast halfsystern och ropade häftigt: Ah Molly, Molly, kom och döm mellan oss!7 Mr Preston släppte hennes händer långsamt och med ett hånleende. Det syntes