Aftonbladet – 30 juni 1866, sida 2

Uppkomna på höjden höllo de stilla en stund och betraktade utsigten, men utan att säga mycket derom. Skogarne glänste som guld i aftonsolen, det gamla herresätet höjje sig purpurrödt öfver den gröna gräsplanen och den stilla insjön, och långt der bortom syntes de blånande Malvernkullarne. Se så, stig ur nu, barn, och skynda dig hem, det blir snart mörkt. Gå öfver Croston Heath; den vägen är betydligt kortare än den vi nu åkt.? För att komma till Croston Heath, to Molly en annan väg, föga bred, beskugga af höga träd, bakom hvilka här och der framskymtade en pittoresk stuga på kanten af en brant kulle eller sandberg. Så kom en liten skog, derefter en bäck med en planka till brygga, och uppför de sluttande fälten på andra sidan derom ledde en gångstig till Croston Heath, en vidsträckt betesmark, omgifven af landtmännens små stugor, öfver hvilken gick en väg som på en kort stund skulle föra henne till Hollingford, det visste Molly, ty hon hade ofta gått den samma. Första delen af vägen var den ensligaste, men derpå tänkte Molly föga. Hon gick med raska steg utåt vägen under de stora almarnes kronor, från hvilka då och då ett blad föll ned på hennes klädning, tills hon kom förbi den sista stugan, der ett litet barn hade rullat ned för den branta vägkanten och nu med ett gällt skrikande tillkännagaf denna olycka. Molly stannade, upplyftade barnet och tog det på armen, hvarvid dess förskräckelse förbyttes till den yttersta förvåning, samt bar det uppför den ojemna stentrappan till stugan, der hon trodde det ega sitt hem. Barnets mor kom. i detsamma, springande från den lilla träd-: gården bakom huset, med förklädet fullt af