Aftonbladet – 30 juni 1866, sida 2

Det var skada — men det får ej hjelpa, du kan alltid följa med ändå. Skynda dig och tag på dig hatt och kappa så skall du få åka ett stycke med mig. Jag har lånat gamle Simmins vagn — det kunde varit rum: både för dig och Cyntia. Du får åka så längt du har lust utåt Barfordvägen och så får du gå tillbaka: du kan ej få följa med till Broadhurst — jag blir kanske uppehållen der i flera timmar.? Mrs Gibson var icke inne och Molly brydde sig ej heller om hvar hon var, nu då hon hade sin fars tillåtelse eller rättare sagdt tillsägelse att följa med honom. Inom två minuter var hon klädd och satt i vagnen bredvid mr Gibson. Det lätta åkdonet rullade hastigt öfver den ojemna stenläggningen, der det emellanåt fick väldiga stötar. Åh, detta är förtjusande!? sade Molly och kastades i detsamma högt upp från vagnssätet, då hjulet stötte emot en uppstående sten. Ja, för ungdomen, men ej för den bräckliga ålderdomen?, svarade hennes far. ?Gikten börjar få makt med mig och jag erkänner att jag hellre skulle åka på en jemn makademiserad väg.? Det är obeskedligt, appa, när du ser denna herrliga utsigt och andas en så ren, frisk luft. Men jag tror ej ett ord af hvad du säger.? ?Mycken tack. Efter du är så artig, tror jag att du får stiga af nu; vi hafva farit förbi andra milstolpen från Hollingford.? Åh, låt mig bara följa med uppför backen! Jag vet att vi kunna se de blå Malvern-kullarne derifrån och Dorrimer Hall långt bort i skogen; hästen behöfver hvila ett ögonblick, och så skall jag stiga ur, utan minsta invändning.?