Aftonbladet – 29 juni 1866, sida 3

—-—Dee Tv Pi EM VIT FU FSA OJ VALD bur rikt besökt. as UTRIKES TYSKLAND. Ett telegram från Minden meddelar, att kurfursten af Hessen midsommardagen kl. 4 på morgonen passerade med extratåg derförbi, och kl. 6 på aftonen genom Berlin på väg till Stettin. Från Gotha skrifves den 23, att hannoI veranska armån satte hela trakten i förskräckelse, emedan ingen lyckades få reda på den. På natten inträffade pretissäre, som afspärrade vägen till Langensalza och TJutsatte förposter. Den 24 var hela staden i uppror. Nya preussiska trupper anlände från Erfurt. Man väntade på att den några timmars väg derifrån lägrade hannoveIranska kåren skulle gifva sig. KI. 10 inträffade en parlamentär med kapitulationsförslag. Han fördes till telegrafstationen, derifrån underhandlingarne genast öppnajdes med preussiska krigsministåren. Kl. 1 aflägsnade sig parlamentären efter det en vapenhvila blifvit afslutad; om den blef utan resultat skulle fiendtligheterna genast börja. Hannoveranarne lära fordra fritt aftåg. Weim. Zig för den 25 berättar, att dagen förut hade hannoveranska trupper närmat sig staden Bisenach, men åter aflägs nat sig och tycktes draga sig tillbaka bortom Mihla (beläget vid Werra, 2!2 timmas väg från Eisenach). Men under förmiddagens lopp fordrade konungen af Hannover fritt genomtåg och hotade att i motsatt fall bombardera etaden. Genomtåg beviljades licke, men på aftonen ankom generaladju tanten v. Alvensleben, för att fortsätta underhandlingarne. Emellertid stodo hannoveranarne utanför staden. Sednaste post meddelar att underhandlingarne skola ledt till ett resultat, men konungen antog, som bekant, icke kapitulationsvilkoren. Ytterligare meddelar samma tidning, att under natten mellan söndagen och måndagen 9000 man preussare inryckti Eisenach, samt att hannoveranarne svärmade deromkring, furagerande och ödeläggande sädesfälten. Från Weimar telegraferades den 25, kl. 11 på aftonen, att hannoveranska förtrupperna blifvit tillbakakastade från Eisenach, dit general v. Beyer intryckt qvällen förut. Från Hannover skrifves den 24 till Elbf. Ztg: Ängslan för våra truppers öde har nätt en olidlig höjd. Ena mängd anhöriga till officerare, underofficerare och soldater ba skyndat hit från landsbygden för att en eller avnan dag tidigare få veta utgången. Man vet nu så mycket, att trupperna först i torsdags afmarscherade från Göttingen, emedan man icke förr kunde anskaffa nödiga hästar. General v. Arentsschildt är utnämnd till öfverbefälhafvare, hvilket så förtretat åtskilliga äldre generaler, att de begärt afsked och återvändt hit. Hr vont Tschirnitz, som bär största skulden för armåens dåliga utrustning, omstrålas åter i fullt mätt af den kungliga nådens sol-ken, och har blifvit utnämnd till general vid infanteriet. Emellan Hannover och Göttingen ha hela veckan igenom gjorts ihärdiga ansträngningar för att förmå konungen till eftergift. General Manteuffel samt engelska och ryska ministrarne lära besökt honom i samma syfiemål. Från preussisk sida lärer föreslås en öfverenskommelse, i kraft hvaraf den lilla hannoveranska armen, med frihet lemnad åt officerorne att afgå med half sold, skulle sluta sig till preussiska stridskrafterna dock endast för att göra garnisonstjenst t. ex. vid Rhengrilnsen. ÅA Haunnovers sida tyckes mun deremot anse för en hederssak att icke gifva vika utan blodsutgjutelse. Om kapitulationen är blifven en nödvändighet, så är det i sannig höjden ef begreppsförvirriog att trycka derpå en stämpel af militärisk värdighet genom att nedslagta några hundra menniskor. Det har till och med varit tal om konungens tronafsägelse till förmån för kronprinsen, och franska tidnivgen Patrie påstär till och med att i ett stort antal hannoveranska städer undertecknas adresser, hvari konungen ombedes att nedlägga kronan. Bland dessa städer nämnas Celle, Cellerfeld, Emden, Goslar, Hameln och Hildesheim. Adresserna skola vara hållna i en mycket moderat ton, men framhålla att landets geografiska belägenhet gör ett bibehällande af de fordna politiska förhållandena till en omöjlighet, och att det ögonblick nu är kommet, då man måste ingå en definitiv öfverenskommelse med Preussen. — BHSannt eller icke, så tyckes emel lertid konung Georg numera icke behöfva öra sig besvär med att nedlägga kronan, sedan hela hans land redan blifvit honom fråntaget. Hansestädernas diplomatiska representanter ha varit samlade i Hamburg till gemensam rådplägning om Preussens alliansanbud och fordran om anslutning till dess politik. Från Libeck heter det den 24, att senaten och borgerskapet gifvit sitt samtycke till ett ingående på de preussiska fordringarne; endast i vissa punkter förbehålles rätt till ytterligare förhandlingar, synnerhet angående frågan om de nordtyska staternas bidrag till marinen. Stadens ombud i Frankfurt har derför fått order att ge tillkänna det han hvarken akivt eller passivt kan deltaga i förbundets beslut, och senaten har derjemte tills vilare förbehållit sig dispositionsrätten öfver sina trupper, men förbundit sig att icke öretaga något som strider mot Preussens ntressen. Liknande förklaringar väntades rån Hamburg och Bremen. ITALIEN. . ?Den utfärdade krigsförklaringen mot Österrike?, heter det i en korrespondens rån Florens till National-Zeit., framkalade inom landet den mest glödande entusiasm ; Florens sjelf höljde sig med flaggor, å snart den efterlängtade underrättelsen plef bekant, och från de flesta butiker svaade trikoloren. Afven i de båda kamrarne nottogs den glada underrättelsen med stort ubel. Ricasoli, den nye ministerpresidenen, började vid sessionens öppnande sitt al med dessa ord: Italien har förklarat