Aftonbladet – 29 juni 1866, sida 3

2 By MMS DEAR REA OM DDEJ VÄRD OMID INA hoppning, att äfven närvarande mötes ar beten måtte bidraga till civilisationens ut bredning bland folken och deras närmande till hvarandra. Skålen dracks under myt ket lifliga hurrarop. Hertigen af Östergöt land erinrade, 1 sitt svar på skålen, om ta lesättet att skuld är tryckande. Men det: vore icke förhållandet med all skuld. De gåfves en skuld, som, ju större den vore, desto större kapital utgjorde den för hjertat. Det var tacksamhetens ekuld. En sådan kände tal. i detta ögonblick djupare, starkare än fattiga ord förmådde uttrycka. Efter dessa ord till tack, vill H. K. H. fullgöra det honom lemnade uppdrag, att föreslå en skål för mötet. Denna skål inleddes med några skämtsamma häntydningar på de under mötesförhandlingarne ä bane bragta frågorna om språken och om decimalsystemet, uttryckande dervid H. K. H. den Önskan, att decimalsystemet måtte I genomföras i språkbruket, så aw man icke längre behöfde höra talas om dessa kräångIliga halvtreds m. m. Atergående från dessa lanmärkningar utom protokollei? yttrade tal, sin varma önskan att mötets förhand j lingar måtte bära frukt, och sin djupa öfveriygelse, att de skola blifva fruktbärande, erinrande H. K. H. om hvad han vid mötets afslutande i detta afseende yttrat. Grefve Ienning Hamilton uppträdde för att föreslå en skål för Danmark, Norge och ISverge. Tre länder, tre konungariken och blott en skål! Detta vore litet, men talaren kunde ej hjelpa det. Han kände det så. (Lifligt bifall.) Visserligen hade hvartdera landet särskilda anspråk på sina söners tacksamhet och kärlek, men i hvarje bröst, der ej småsinnet förqväft forntidens minnen och framtidens hopp, måste en känsla finnas, som talar om gemensamhet, som säger att det ena landets fördel också är det ondras. Tal. hade nämnt Danmarks namn i främsta rummet. Det var af skyldig uppmärksamhet mot de danska gästerna, men också derföre, att Danmark var den äldste i syskonringen. Till Danmark hade kristendomens ljus först sändt sina strålar. Genom sitt läge hade Danmark först blifvit delaktigt af den kultur, af den vetenskap och konst, som framträngde mot norden, och som Sverge och Norge sednare sökt tillegna sig. Öhlensehlägers toner funno ej blott ett tomt eko från våra berg, utan ett eko i Tegnörs sånger. — Dernäst hade tal. nämnt Norge. Det funnes ingen svensk, som ickei Norge såge ett brödraland, som ej ville åt norrmännen räcka en trofast broderhand. Äfven åt Norge ville tal. tillerkänna et: äldersföreträde. Norge hade den äldsta erfarenheten af huru folket utöfvar sin nuvargnde representationsrätt, och måste tal. önska, att andra folk mätte kunna göra det med samma framgång, samma aktning för allas rätt som det norska folket. Sverge saknade slutligen ej heller sitt åldersföreträde. Man kunde ej uppleta en dag i dess häfder, hvilken vore att betrakta såsom folkfrihetens årsfest; ty folkfriheten är urgammel i Sverge. Om dessa de särskilda rikenas företräden hade (vi. Gock icke erinrat derför, att han ansåg sit vi borde deröfver yfvas, utan blott för at fästa uppmärksamheten på, att vi alla ba något ai lära af hvarandra för utvecklingen af vårt gemensamma goda, en på kristlig grund hvilande samhällsordning. Att arbeta härpå och på befästande af frihet och vårt oberoende borde vara vår fasta föresats och vår varmaste önskan. Sedan den med lifligt bifall helsade skålen blifvit drucken, föreslog öfverståthållaren frih. Bildt en skäl för de danska och norska gästerna. Gäster från brödralanden vore alltid välkomna i Sverge, men då de hbitkomme för att med oss arbeta för ge mensamt bästa, för underlättande af sam, färdseln folken emellan, då vure det för oss . en högtidsdag. De tre folken kunde liknas . vid tre bröder. BSåsom ostyriga barn ha de oa kifvats, men sedan de genom en sedlig uppfostran blifvit sansade män, förenar dem den trofasta vänskapens band. Professor Brock tackade å norrmännens vägnar för skålen och föreslog en skål för det . svenska folket, som tal. lyckönskade till de ora framsteg det nyligen gjort genom införande af en näringslirihet. vidsträcktare 1 i nägot annat land i Europa; genom öfvergången från ett strängt skyddssystem till cit friare handelssystem, och genom den siora politiska reformen, vunnen efter öf verläggningar, förda med manlig värma, . men på samma gång med manlig sans. Den tid vore förbi då det ena af nordens folk g sin styrka i grannens svaghet, och derföre gladde man sig också i Norge uppriktigt ät Sverges framsteg i alla riktningar. Dr Rosenberg tackade å danskarnes väg nar för den dem egnade skålen och utbragte : på samma gång ett Suomi lefve! erinrande dervid om de anledningar Danmark nyligen fått att sympatisera med Sverge i dess känslor för Finland. Professor Liljenstrand från Helsingforstackade för denna skål, erinrande derom, att Finland hade lyckan vara i åtnjutande af svensk, af skandinavisk lag och rätt, samt att det fått under sin nuvarande upplyste monark tillfälle att mera utveckla det ädla frö, som det fått sig ombetrodt att värda. Etatsrådet Rothe hembar mötesdeltagar nes tacksägelse till bestyrelsen, synnerligast! den svenska. Statsrådet Fåhreus tackade för denna skål, beklagande att de i vissa afseenden gynnsamma konjunkturerna dock :måhända icke varit för detta möte så synnerligen gynnsamma genom den trängsel af flera slag, som de framkallat. Talaren önskade gästerna välkomna åter vid något tillfälle då vi befunne oss i vårt hvardazskit och derisenom kunde bereda dem både mera lugn och mera beqvämlighet än nu varit händelsen. Den officiella delen af festen kunde häred anses slutad. Sedan ordet förklarats tt, föreslog statsrädet Malmsten i ett såsom vanligt eldigt och på pikanta bilder rikt föredrag en skål för associationsandans ria, förnuftiga utveckling. Redaktör Ploug anknöt härtill ettlekande föredras am de acsnciatinnor mallan hjiartan hm Fr ÅA SS ——— VV JO OO