Aftonbladet – 29 juni 1866, sida 2

som om hon hört något om honom och dig, Cyntia.? Molly afbröt sig hastigt, ty Cyntia betraktade henne med en blick, osedd af modren, hvari låg både harm och ett bestämdt förbud att säga något mera, på samma gång som hennes panna och kinder höljdes af en djup rodnad. Men det var med den lugnaste stämma i verlden bon sade: ?Ja, kära Molly, du kanske bara inbillar dig att det var mr Preston hon häntydde på, så att det är ej värdt att kosta flera ord på den saken. Och hvad beträffar hennes råd till mamma att bättre se efter dig, så behöfva vi alls icke bry oss derom, ty både mamma och jag veta alltför väl att du är den sista person i verlden som skulle begå några dårskaper i den vägen. Och låt oss nu ej mera tala derom. Jag kom egentligen för att säga mamma att Hannah Browns lilla gosse har brändt sig illa och att hans syster är dernere och ber om litet gammalt linne.? Mrs Gibson var alltid god mot fattigt folk och hon steg genast upp och gick för att hemta det begärda. Molly?, sade Cyntia lugnt men bestämdt, jag ber dig att aldrig låta ett ord falla som ställer mr Preston och mig i någon slags förbindelse — icke ett ord hvarken till mamma eller någon annan. Gör aldrig det: Jeg har mina skäl för denna önskan; tala aldrig mer. derom, aldrig!? Mrs Gibson återkom i detsamma och Molly mäste åter stanna på halfva vägen till Öyvtias förtroende, oviss denna gäng emellertid om Cyntia ämnat säga henne nåoot, endast viss på att hon gjort Cyntia båce ond och ledsen. Men snart skulle den tid komma, då hon skulle få veta allt. (Forts. följer.)