ning kommer hit och håller en föreläsning för mig om mina pligter! Om din stackars far bara lefvat, Cyntia, skulle aldrig någon vågat tala till mig på det sättet. Som styfnoder betraktad försöker ni att göra er pligt — jo, det är vackert? Men på det sättet uttryckte sig miss Browning. Hvarje häntydning på hennes far borttog genast all ironi ur Cyntias väsen. Hon vände sig till Molly och frågade ånyo hvad som förefallit. 1 Molly, gjelf icke så litet förlretad, svarade hastigt: Miss Browning tyckes inbilla sig att jag ämnar gifta mig med någon person, hvars karakter ej var hvarken hederlig eller — Du, Molly, afbröt Cyntia, ytterst förundrad. tJa — en gång förut talade hon också så underligt till mig — jag påminner mig det nu — det var om mr Preston —4 Cyntia satte sig hastigt ned på en stol, det såg ut som om hon ej förmått stå längre. Molly fortfor: cÖch så talade hon som om mamma icke brydde sig mycket om mig — hon var rikigt retsam, tyckte jag — Ja, än mer — hon var riktigt ohöflig, sade mrs Gibson litet tröstad genom Mollys erkännande af huru orätt hon lidit. ?Huru kunde hon falla på något dylikt?? sade Gyntia och tog sin sömnad. icke?, ss arade hennes mor. ?Jag s den, som gillar mr Prestons uppförande i alltiog, men om det var honom hon tänkte på, så vill jag då mycket hellre mottaga besök af honom hvar dag, in af en gammal tråkig mamsell, som hon? Jag vet ej om det var mr Preston hon nenade, sade Molly; jag gissade bara på wonom. Då ni båda voro i London, talade on om honom — men det förekom mig då