Aftonbladet – 29 juni 1866, sida 2

traktad, tror jag nog ni försöker göra el pligt. God morgon! Farväl med eder både och Gud välsigne er!4 Om miss Browning trodde att denna väl signelse skulle återställa freden i det rum hon nu lemnade, så bedrog hon sig mycket. Mrs Gibson utbröt genast: Försöker att göra min pligt. Jag skulle vara dig mycket förbunden, Molly, om du icke uppförde dig så att miss Browning fick anledning att behandla mig så ohböligt som pyss.4 Men jag vet ej det ringaste hvarföre hon talte som hon gjorde, mamma, sade Molly. Ja, jag vet det ej heller och bryr mig icke derom. Men jag vet att ingen förut sagt att jag försökte göra min pligt — försökte! Hela verlden vet a!t jag gör detulan att tala derom på ett så ohöfligt sätt. Jag har en så djup pligtkänsla att jag fycker man ej bör tala om pligten annat äri kyrkan och på sådana heliga platser; mycket mindre tillåta hvem som helst som kommer på besök att prata derom, om det också är din mors bästa vän. Som om jag icke va kade öfver dig fullt ut så mycket som öfver Cyntia. Det är icke längre sedan än i går, då jag kom upp på Cyntias rum och fann henne läsande ett bref som hon hastigt stack undan då jag kom och jag frågade icke en gång från hvem det var, hvilket jag visst skulle gjort om du varit i hennes ställe. Ganska troligt. Mrs Gibson aktade sig vanligen att strida med Cyntia, ty stridens utgång var så temligen osäker: Deremot brukade Molly alltid gifva efter i de flesta fall, hellre än att störa freden. I detsamma kom Cyntia in. Hvad står på?, sade hon ty hon såg genast att allt ej var som vanligt. Jo, Molly har begått någon dumbet, som har gjort att den här näsvisa miss Brow