Aftonbladet – 29 juni 1866, sida 2

sättet, alldeles som om vi alla hade orätt och ni evsam rätt. Detsårar mina känslor, det geårar dem verkligen, ty Molly kan säga er att Cyntia ej har minsta företräde framför henne i någonting. Skulle jag ej vaka öfver: henne? Jag försäkrar att om hon skulle resa till London i morgon dag, vore jag färdig att följa henne, och det är mer än jag gjorde för Cyntia, då hon for till Frankrike; och hennes rum är möbleradt alldeles som Cyntias, och hon får låna min röda shawl när hon vill, och kunde få den ännu oftare. Jag kan ej begripa hvad ni menar, miss Browning. Jag ville visst icke på något sätt såra er, mrs Gibson. Jag ville bara ge Molly en vink. Hon förstår mina mening. Nej, det gör jag icke, sade Molly modigt. Jag har ingen aning om hvad ni menade, ifall det var något annat än hvad ni sade: att ni ej ville att jag skulle gifta mig med någon som icke var en hederlig man, och att ni, såsom mammas vän, skulle göra allt hvad ni kunde för att hindra mig från ett sådant giftermål. Jag har icke tänkt på att gifta mig, men om jag skulle göra det och valde en man, som ej vore god och hederlig, så skulle jag tacka er om ni varnade mig derför. Jag skall icke blott varna dig, Molly, jag skall, om så fordras, gå i kyrkan och förbjuda vigseln, sade miss Browning halft ötvertygad af sanningen i Mollys ord, utta lade under en djup rodnad, men med en blick, som öppet och ärligt mötte den gamla väninnans. Ja, gör det, sade Molly lugnt. Godt, godt, vi skola ej tala mera derom, Kanske jag misstagit mig. Men kom ihåg hvad jag sagt ändå, Molly, deri är intet ondt. Det gör mig ondt om jag sårat era känslor, mrs Gibson. Som styfmoder be-: