Aftonbladet – 28 juni 1866, sida 2

SS STOCKHOLM den 23 Juni. Opinion nationale anser det tyska förbundet vara ohjelpligt upplöst och antager, att det unga, äregiriga och framåtgående? Preussen kommer att ställa sig i spetsen för Tyskland och dess behof af framätskridande, rörelse, frihet och enhet. Tidningen resonnerar på följande sätt: ?Om vi ej mycket bedraga oss, skall det au begynnande kriget bli fruktsamt på oväntade tilldragelser. Preussen är icke liberalt, ännu mindre revolutionärt; men uppenbarligen skall det genom sakernas och förhållandenas makt nödgas bli det. Sedan Österrike, måhända icke utan hemliga afsigter, men likväl utan ättryckligt förbehåll, ställt sig på ståndpunkten af den gammalkonservatism, som är alla europeiska revolutioners upphof, återstår tydligen ingenting annat för Preussen än att öfvertaga den motsatta rollen, ställa sig i spetsen för rörelsen och söka sin stödjepunkt i alla behof af framåtskridande, rörelse, frihet och enhet, hvilka så ojupt uppröra Tyskland. Detta zkall det också säkerligen göra och har till en del redan gjort det. Antagandet af allmän rösträtt, förbundsreformförslaget och parlamentsförslaget måste i alla händelser gifva de liberala i Tyskland något att fundera på. Att furstarne icke äro för Preussen, att hela den svärm af små potentater, hvilken det hotar att undanrödja, förklara sig emot det i Frankfurt, är alldeles i sin ordning och kan icke förvåna någon. Men är det väl möjligt, alt det intelligenta Tyskland kan i valet mellan den förtryckande, förstörande öfvervigten hos en sådan makt som Österrike, hvilket nedtrycker Tyskland med hela tyngden af sina vidsträckta, icketyska länder, och mellan hegemonien i en ung, äregirig, framåtgående makts hand, bvilken makt redan skapat den tyska handelsenheten och ensam är i stånd att dana en flotta — är det möjligt, frågar jag, att Tyskland vid ett sådant alternativ kanlänge tveka eller föredraga arfvingens till det hel. romerska riket föråldrade traditioner framför Fredrik den stores ännu lefvande anda? Vare härmed huru som helst, så skall dock tydligen förbundet icke repa sig efter det slag, som Preussens afgång derur tillfogat det. Denna gamla fiktion har icke uthärdat tidens prof. Ordet-kan uppstå på nytt, men hvad det ännu för några dagar sedan betydde skall det aldrig mer betyda. Med Preussens utträdande har ett system gått i qvaf, och ett nytt börjar, hvilket vi ännu icke känna.? ;