Aftonbladet – 27 juni 1866, sida 3

Finska konsten på expositionen i Stookholm. (Ur Helsingfors Tidningar.) Som tärnan första gången far till balen Och, sextonårig, stiger blyg i salen, Så Finska konsten vågat sig på färden, Och träder första gången nu för verlden, Som främmande på henne blickar ned. I hemmet annorlunda hon sig kände, Af vänner mött, hvarhelst hon der sig vände, Ej gerna märkte man, hvad henne felte; Ty hennes bristers lott ju alla delte; Hvad godt hos henne fanns, var allas fröjd. Och har man rätt af henne mer begära? Den, hos naturen blott har gått i lära, Ej täfla kan med desse, hvilkas skola I mästarsnillens verldsljus fått sig sola, Och fortsatt seklers påbegynta verk. Men, Finlands konst, om du derute känner Att modet svigtar, se, du goda vänner Skall finna äfven der, som vid din sida Ej att dig förödmjuka vilja strida, Men för att vinna seger jemte dig. Vid Sverges sida Finland tusen gånger Har stått förut. Tillsammans de ju sånger Ha uppstämt förr och stiftat lag, och bäda Ha delat segrens fröjd och dödens våda Vid Lttzen likaväl som vid Svensksund. Men det var längesen; och sammangjutet Flöt deras blod vid Oravais till slutet, Der voro de ännu hvarandra lika; Och fastän Finland måste gifva vika Sin öfverman det icke såg i mod. Nu deras täflan mötts på annan bana, Och högre svajar konstens fria fana, Der hon af Sveas genius blir buren; Och kransen, här bland farans sknggor skuren, Mot lagrens krona arm och färglös syns. Och mer än förr de djupa vemodsdragen, Som fåra Finska lynnet, nu i dagen Frambryta skola ur sin bleka dimma, När bjerta färger öfver henne glimma Från Svenska sorgen, klädd i ?rosenrödt?: Men trots din ungdom, trots ditt väsens smärta, Man varsna skall ett trofast, ädelt hjerta: )ch genom tåren, som din blick tycks stänga, Förmär dock lefnadsmodets hopp att tränga, Och lofvar framtid äfven Finlands konst. F. C.