Aftonbladet – 27 juni 1866, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. i Från Paris skrifves till Indp. belge, at franska regeringen anbefallt sina reprosn tanter hos de tyska gsuveränerna att följe dessa, hvarhelst de begitva sig. Frankrites minister vid sachsiska hofvet kommer dock ait på konung Johans uttryckliga begäran slanna qvar i Dresder. Äfven de eng lIska och ryska sändebuden ha begifvit sig dit, för att genom sin närvaro hos konung Jo ben, som tills vidare residerar der, ådaga lägga, att de fortfarande betrakta honom såsom Sachsens suverän och enda lagliga representant, till trots för den preussiska ockupationen af hans konungarike. Preussens och dess allierades afgång ur tyska förbundet förhindrar således icke Fravkrike att fortfarande betrakta förbundets upprättbållande såeom det lagliga tillståndet i Tyskland. Följaktligen lemnar franska sändebudet hos förbundedagen i Frankfurt icke sin post, utan fortfar tills vidare med sina funktioner. Den nya lagen om mäklarefrihet har inkommit till lagstiftande kåren. Enligt densamma kan hvem som helst hädanefter bli mäklare, så framt han företer bevis om god frejd och köpmanskunskaper samt en gång för alla erlägger en ofgift af 3000 francs. ENGLAND. Times berättar, att sir J. Peter Grant, f. d. guvernör ståthållare i Bengalen, blifvit utvämnd till guvernör på Jamaica. Den förra guvernören är afsatt, och order ha blifvit utfärdade, att alla, som under upprorets qväivande gjort sig skyldiga till grymhet eller plundring, skola anklogas inför rätta. Till deanen af Westminster Abbey har en ansökan inkommit att få uppsätta Cobdens bröstbild i kyrkan. Ansökningen, som är undertecknad af bland andra Gladstone, Disraeli, Tennyson och Dickens, har blifvit beviljad. En ung tysk musiklärare vid namn Wilh. Goergs har inför polisdomstolen i Brighton blifvit åtalad, för det han skall i ett bref ha hotat grefve Bismarck med döden. Han hade för den poliekonstapel, som häktade honom, erkänt att h.n skrifvit brefvet. Hansa edvokat anförde till den anklagades försvar, att någon bevisning icke förebragts, att Goerge sjelf afsändt brefvet, samt ansåg domstolen obehörig att upptaga mälet, enär den hotade personen vistades i Preussen. Råtten godkände dock icke dessa invändningar, utan bässköt målet till assisdomstolen. Den anklagade har emellertid blifvit ställd på tri fot mot borgen af 1000 st. TYSKLAND. Bedan de preussiska trupperna, efter kurfurstens af Hessen afslag på Preussens ultimatum, inryckt i Jandet och besatt hufvudstaden, gjorde konungen nya försök att ävägabringa en öfverenskommelse med kurfarsten. Preussiska sändebudet general von Rveder föreslog nemligen ånyo ett förbund med Preussen på grundvalen af förslaget om upprättande af ett nytt tyskt förbund och under vilkor att kurfursten insatte en minister som innebar borgen för iskttagande af 1831 års författning. Om förslaget antogs lofvades kurfursten garanti för sitt område och sin suveränitetsrätt. Men kurfureten afslog utan vidare omsvep alltsammans. Följden häraf var som bekant kurfurstens tillfångatagande. Från Kassel meddelas den 20 dennes rörande förloppet af samtalet mellan kurfursten och general Roeder åtskilliga detaljer. Garantien för sina nuvarande besittningar tillbakavieade högstdensamme med orden: ?Jag behöfver inga garantier af Preussen, jog är tysk förbundsfurste, liksom kung Wilhelm.? Härpå antydde sändebudet på möjligheten af Kurhessens förstorande med darmstådtska provinsen Ober-Hessen, hvarpå kurfursten svarade: Denva provins tillhör min herr bror i Darmstadt.? Vidare häntydde generalen på förvärfvandet af Rhenhessen, hvarpå monarken mycket bestämdt svarade: ?Preussen har ingenting att skänka bort och kan icke eröfra Tyskland; mot hans kbalfva million soldater stå en million österrikare.? Slutligen ryckte generalen fram med hotelsen att besätta Kurhessen och upprätta ett regentskap under prins Fredrik Wilhelms ledning, hvarpå kurfursten under häftig vrede genmälde: ?Det kan prinsen icke göra, vågar inte göra och ! om han gjorde det, så läte jag — jag hans suverän, ställa honom inför rätta och skjuta honom såsom högförrädare, eller slå hufvudet af honom. Ja, ja, det sker bestämdt — säg prinsen det. Bå sker det! Ni kan å — adjöl? Till Köln. Ztg skrifves från Hannover att man i dervarande militär-etablissementer ännu dagligen gör nya betydande uppt ckler, så att preussarnes byte är nästan oöfverskådligt. Och på samma sätt fastän i mindre skala är det i de öfriga garnisonsstäderna, så att det är alldeles otvifvelak