Aftonbladet – 27 juni 1866, sida 2

Vieille Montagne, nuvarande direktören vid Nouveau Vieille Montagne. Dessa herrar sägas spe: kulera på en större, närbelägen bruksegendom, men isynnerhet på de rika Storfallsbergs zinkgrufvorna i Grangärdes socken, vid hvilka de fäst stora förhoppningar; dessa förhoppningar ha redan vid nu skedd undersökning visat si välgrundade; och således torde den tidpunkt ej vara långt aflägsen, då vi få se dessa rika malmfält i stor skala bearbetade; en stark tillökning i skeppning från vår ort skulle härigenom inträffa; ty man kan antaga som säkert att zinkbländeafsändningen skulle blifva minst lika så stor som jernalsändningen för närvarande är härifrån, emedan företaget ej derförutan skulle löna sig. På tal om utländningar kunna vi ej med tystnad förbigå en viss hr Wolf, som förliden fredag hit anlände med ångfartyg från Stockholm — och som efter att hafva betingat sig rum å härvarande gästgifvargård för en tid af 8 dagar, helt plötsligt försvann natten emellan lördagen och söndagen, efter att hafva praktiserat sig ut från sitt rum, beläget i andra våningen af gästgifvargården, genom att nedhala sig å vid fönsterposten fästade 2:ne sammanbundna lakan. r Wolf måtte emellertid hafva varit en riktig snålvarg, ty utom att han schappade ifrån sin skuld för mat och logis, hade han afskurit och medtagit de 2:ne på nattduksbordet stående stearinljusen. Troligen luffade monsieur Wolf ned till den kl. 3 på söndagsmorgonen afgående ångbåten och medföljde den till Stockholm.