Aftonbladet – 26 juni 1866, sida 2

MMM— MUMUJJFHOHJHJOJOOJOJLBMMMMFHFHFJHJ de tårar, som vid Mollys ord och smekningar strömmade ur hennes ögon. Men jag har sjelf invecklat mig i svårigheter, hvarur jag ej ser någon utväg. Det är ju i si sjelft icke något så förskräckligt ondt deri, men om mina handlingar en gång komma i dagen, skall jag synas mycket mera tadelvärd än jag är; din far, som är så sträng, skall kanske ej mera fördraga mig, och jag är — nej, jag är icke rädd att din vänskap skulle svika mig, Molly!4 Det skall den aldrig. År det mycket — skulle det — hvad tror du Roger skulle säga ?4 frågade Molly tveksamt. Jag vet icke. Jag hoppas att han aldrig får höra det. Jag vet ej ens huru han Iskulle få reda derpå, ty jag hoppas attdet ej skall dröja länge innan jag hjelpt m ur dessa ledsamma omständigheter. Di fpenningbrist något förtroen Dessutom hade ra skilnaden melkommer.sig-alltsammuns deraf att det aldrig var mellan mamma och jag aldrig fått så noga n lan rätt och orätt, och visste ej att j handlade annorlunda än jag bort. Jag har stor lust att berätta dig alltsammans, Molly! Men innan Molly hann svara, inträdde mrs Gibson för att rådgöra med Cyntia om bästa sättet att ändra den perlgrå sidensarsklädningen efter ett nytt mod, som hon sett i London, och Cyntia tycktes förgäta alla sina bekymmer, för att med och sinne kasta sig in i denna vigtiga fråga. Något vidare samtal med Molly blef ej af den dagen, och undveks alltsedan af Öyntia, som kanske redan ångrat det halfva förtroende fon gifvit. (Forts. följer.j