Aftonbladet – 26 juni 1866, sida 2

— — ———n—————— gon omtalat din förlofning, och han kunde hafva hjelpt dig. Cyntia lade bort sitt arbete. fn gång för alla, Molly, sade hon med skärpa, talande mycket fort, måste du lära dig begripa att jag alltid har önskat, och ännu bestämdt önskar, att den förbindelse som eger rum mellan Roger och mig, icke må nämnas till någon och alls icke må blifva ett talämne, hvarken här eller annorstädes. När tiden är inne skall jag låta min onkel och alla som saken rör få del deraf, men jag ämnar alls icke inveckla mig i svårigheter och ledsamheter, genom att förut omtala det, icke ens för att höra hela verlden berömma honom. Om man ej lem. nar mig i fred, så kan jag bryta hela förbindelsen — ; af med alltsaramuns. Det kan ej bli värre det nu är. De sista orden uttalade hon med en slags dyster förtvillon, hvar: hennös barm tyck? tes bafoa öfvergätt. Molly betraktade henne sorgset. CJag kan aldrig rätt förstå dig, Cyntia, sade hon slutligen. Ä Nej, det är jag viss påt, svarade Cyntia med tårar i ögonen och mycket vänligt, nästan ömt, som för att godtgöra sin nyss visade häftighet. vag ärrädd — jag hoppas du aldrig måtte rätt förstå mig.t I nästa ögonblick hade Molly slagit armarne om hennes hals. sAck, Cyutia, hviskade hon, har jag plågat dig? Har jag gjort dig ledsen? Säg icke att du är rådi för alt jag skulle lära bättre känna dig. Du har visst dina fel, också, det har hrarje menniska; men jag tror jag håller änlå mera af dig för det du ej är felfri. CJag vet just ej ow jag i själ och bjerta är så elak, sade Cyntia, smäleende genom