Aftonbladet – 26 juni 1866, sida 2

kommo henne i ögonel vid ett minne, som, lik en fordom sedd och länge förgäten tafla, hastigt framställde sig för hennes inre blick — en ung moder, som badade och kammade sin lilla dotter och satte den halfnakna älsklingen i sitt knä, lindade de mörka lockarne om sina fingrar, och kysste derpå det lilla krushufvudet med ett hastigt utbrott af ömhet. Cyntias bref utgjorde ett behagligt afbrott i ensligheten. Hon skref icke ofta, men hennes bref voro temligen långa och hållna i mycket glädtig ton. Deri förekommo oupphörligt nya namn, obekanta för Molly, men som af mrs Gibson tillbörligen kommenterades. Mrs Green! ah det är mr Jones vackra kasin, som bor i Russel Square, med sin tjocka man, De hålla vagn, det mins jag, meh jog är ej säker på om det icke är mr Green som är kusin till mrs Jones: Vi kunna fråga Cyntia då hon kommer hem. Mr Henderson! åh, den der unga herra med svarta polisonger, som läst lagfarenhet för ovkel Kirkpatrick — eller var det hos mr Munay ban bade tagit lektioner deri? Han hade i alla fall läst för någon, det minnes jag man sade. Ah! jaså, det var de, som gjorde visit dagen efter balen hos mrs Rawson, och som beundrade Cyntia så mycket och talte om henne med mig, utan att veta att jag var hennes mor. Frun hade sådan vacker svart sidensarsklädning; sonen hade blott ett öga, det andra var af emalj; men han lär få ärfva en vacker förmögeshet. Coleman! ja, sä hette de. Från Roger afhördes ingenting förrän en tid efter Cyntias hemkomst. Hon återkom vackrare och gladare än någonsin, väl och smakfullt, klädd, tack vare tant Kirkpatricks frikostighet och hennes egen goda smak.