Aftonbladet – 26 juni 1866, sida 2

uteblefvo och d2 ovälkomna infunno sig — med ett ord, så snart icke allt var eom det borde vara, blef salig mr Kirkpattick saknad och begråten, ia nästan klandrad, som om nan kunnat bjelpa allting till rätta, ifall je bara velat göra sig besvär att lefva tills ato. Då jag tänker tillbaka på dessa lyckliga dagar, förefaller det mig ofta som om jag då ej nog värderade tlem. Vi voro unga — vi älskade hvarandra — hvad brydde vi oss om fattigdomen! Jag kommer ihåg att min älskade Kirkpatrick gick fem mil, ända till Stratford, för att skaffa mig ett Visst slags bakelse, som jag längtade så mycket efter en tid efter sedan Cyntia var född. Jag vill visst icke klaga öfver din älskade pappa, kmen jag trör ej men kanske jag icke bör säga det. till dig, Om mr Kirkpatrick bara varit litet försigti are ; men han trodde ej att höns hosta betyäde något — han var så envis! Det är så med alla männer, tror jag. Och det var verkligen sjelfviskt.af honom. oMen hen tänkte väljej på huru öfvergifven jag skulle blifva när han dog. Jag tror detta slag träffade mig hårdare än de flesta, ty min natur är så öm och känslig. Jag kommer ihåg ett litet poem af mr Kirkpatrick, hvari han liknade mitt bjerta vid en harpsträng, som klingade vid minsta vindfläkt. Jag trodde att harpsträngar skulle knäppas af rätt starka fingrar för att ljudaX, sade Molly i sin förtviflan. Mitt söta barn, du har ej mera sinne för fa än din far. Och så ditt hår ser ut! I dag är det värre än någonsin. Kan du då icke doppa hufvudet i vatten, så att du får bort de der ostädade bueklorna derur?4 Det blir bara mycket krusigare sedan, när det torkat, sade Molly, och tårarne b j