(Insändt.) Midsommarshärjningen på löfskogen. Trots upprepade protester fortfar ännu detta år den häfdvunna hemsökelsen mot löfskogen för att åt sophögarne i staden bereda ny rikedom af innehöll och åt boningarne en osund luft af vissnande löf, hvilken gör sitt till för att försämra helsotillståndet. Denna midsommarsglädje, som icke låter sig nöjas med löfqvistar, hvilkas borttagande från träden för att ruttna i städerna väl icke heller utgör någon sund ekonomi, utan äfven fordrar halfvuxna träd för att prunsa med — denna glädje är en lika vådlig skogsförödare som begäret efter s. k. pitprops. För att tillfredsställa detta anspråk. på skogen inskränker man sig icke till gallring i de genom sin alltför stora täthet småväxta löfdungarne, hvilka kunde hafva nytta af att något förtunnas, utan man utsöker de rätstemmigaste och mest högväxta och löfrika. ungträden, hvilka, derest de lemnades att växa, skulle blifva skogens prydnad och bilda det bästa virket, men nu såsom ornat till -krogdörrarne: äro begärligast och betalas bäst. : Det är isynnerhet Djörken, som dertill anses. passande och detta till så många nyttiga ändamål användbara träd spoheras i en utsträckning hvarom man icke gör sig någon föreställning. För att samla denna skörd begifver man sig stundom under midsommaren nattetid, i båtar till andras egor vid Mälarestränderna och gör sina strandhugg och hamnar med bytet i den s. k. löfmarknaden, der köpare infinna sig på den grand att man bör fira midsommaren genom att löfva?, hvilket faller sig lättare och beqvämare än att plantera träd och odla fönsterträdgårdar, hvarigenom man kunde ha midsommar och ett husligt behag mera året om. Det finnes ett fullkomligt verksamt medel mot denna härjning och består deruti att ingen köper de torgförda löfträden utan låter deras försäljare hemföra dem. En sådan lektion skulle vara tillräcklig att för följande år förekomma löfimporten till städerna och skydda den unga löfskogen, hvilken behöfver likasom barrskogen växa upp i höjden för att mota de skarpa vindarne, hvilka, då de få ohejdadt rasa, utpina vegetationen och förderfva klimatet så att vårt land slutligen blir obeboeligt och ur stånd att gifva skördar. Författaren häraf uppmanar såle jes hufvudstadens invånare att icke genom köp uppmuntra den skadliga industrien utan med enig sammanhållning uti beslutet att icke köpa söka utrota densamma.