SUIS OSKAR VISCRES CA CACHAPIGE då MC AST Storknölms stads handtverksförening stadfästade stadgar. Genom styrelsen på Stockholms stads handtverksförenings vägnar med sann högaktning c.? (Namnund erskrifter.) oe Krigsskådeplatsen i mellersta Tyskland. (Efter Berlingske Tidende.) (Forts. från torsdagsbl.) Lika afslutadt som Elbes öfra bäcken är. likaså öppet och i politiskt hänseende splitt radt är Elbes nedre. I geografiskt afseende är det blott mot söder och sydvest som gränsen är särskildt märklig genom högt liggande vattendelare, bildade af de böhmiska bergen, Fichtelgebirge, Thiiringerwald och Harz. På sträckan norr om Harz skiljes den från det tillstötande Weser bäckenet genom föga högt liggande slättland, hvilket till största delen intages af de kala hedarne i Hannover, medan den åt östergränsen mot Oderbäckenet ända från Böhmens norra spets till in i Mecklenburg ej kan upptäckas af ögat och ej är höjd mera öfver de tätt intill floderna liggande nejderna, än att talrika kanaler kunna tillåta segling in i den ena floden från den andra. I politiskt hänseende intages väl detta bäcken till största delen af preussiskt land, men områden, som i militäriskt hänseende äro mycket vigtiga, besittas dock af andra, t. ex. de sachsiska landsdelarne. Det är det egendomliga med detta flodbäcken framför alla andra i Europa, att dess läge nästan med nödvändighet förer det med sig, att då stora krig sätta Europas makter i rörelse, så måste dessa krig ntkämpas här. Åtskilliga floddalar, isynnerhet Pos och Donaus, ha visserligen länge varit vittnen till härtåg och strider, men på ingen annan plats ha såsom här alla folkstammar stämt blodigt möte, på intet annat ställe har utgången af striderna haft så afgörande betydelse och kostat så ofantliga offer af menniskolif på en gång. Sällen hafva striderna egentligen gällt uppnåendet af en varaktig besittning af detta flodbäckens länder, oftast deremot intressen som rörde trakter på flera hundra mils afstånd derifrån; men att dessa strider dock utkämpats här har sin orsak deri, att detta bäcken innehåller de stora korsvägar, der vestern och östern, norden och södern mötas liksom i ett centrum för hela verldsdelen. Om man sluter af längden skulle detta centrum snarast sökas i Böhmen, men detta lands fattigdom på farvägar gör, att de stora stråkvägarne gå utanför landet, och det är de stora slätterna norr om detta rike som de söka, icke bergen söder om detsamma. Såsom sjelfva centrum måste man derför närmast anse trakten söder om Dresden, ty här skära de största af Europas samfärdselslinier hvarandra. Der påträffas nemligen den stora väg, som öfver Bamberg och Baireuth i Donaudalen, Hof, Chemnitz, Dresden, Bautzen, Görlitz i Elbedalen och Breslau i Oderdalen förenar Frankrike, Schweiz, Italien och hela det sydvestliga Europa med Polen och Ryssland, samt vägen öfver Erfurt och Leipzig, som förenar Nord-Frankrike, Rhenländerna, Holland och Belgien och bakom dessa England med samma länder i östra Europa; och åter korsas dessa vägar af vägen öfver Berlin, Prag och Wien, hvilken genom grenar från Hamburg, Lybeck och Stralsund förenar det skandinaviska norden med Österrike, Ungern, Turkiet och delar af Italien. Jernvägarne hafva till en del bildat en ny knutpunkt i Berlin, som mer än Dresden ligger såsom centrum för de fredliga företag och för de hufvudlinier af jernvägar, som nu sammanbinda Europas olika delar; men detta förhållande torde välneppeligen förblifva så alltid. Det betingas närmast af bristen på en direkt jernvägsförbindelse mellan Breslau och Warschau, men tillika deraf, att jernbanorna i södra och mellersta Ryssland samt de särskilda polska länderna ännu ega blott helt få linier, hvilkas riktningar göra det omöjligt att på dem föra transporter in mot midten af Tyskland. I militäriskt hänseende är Berlin deremot icke en sådan knutpunkt som trakten kring Dresden, och skall aldrig blifva det heller. Den väsentligaste orsaken härtill är den säregna form, som det flodbäcken har, hvilket stöter upp till Elbe i vester och som i det hela taget under krig i Tyskland är af en så väsentlig betydelse, att det torde förtjena att med några ord beröras. Den vestliga spetsen af Böhmen, Fichtelgebirge, bildar nemligen knutpunkten för Tysklands bergsystem och för Donaus, Rhens och Elbes flodbäcken; men mellan Elbes och Rhens bäcken ligger något längre mot norr ett mellan dessa infallande bäcken, Wesers, som icke går upp till Fichtelgebirge och som derför är hvad geograferna kalla af andra ordningen. Mellan Fichtelgebirge och midten af Thäringerwald, der Weser-bäckenet begynner, ligger således en sträcka af omkring 10 mil, der Rhens och Elbes bäcken gränsa intill hvarandra. Till denna landsträcka, genom hvilken den ofvan omtalta stora vägen från Baireuth till Hof och Chemnitz går, skola derföre alla härar, som gå ut från Frankrike och det sydvestra Europa, söka sig fram, i det de, genom att gå mera mot norr, måste marschera genom Weser-bäckenet och på det sättet få minst en flodoch en bergöfvergång mera, medan de ;enom att hålla sig mera åt söder stöta på öhmen. Genom naturliga förhållanden ledas således härarne fram icke direkt på Berlin, utan på Sachsen; vända vi åter för att betrakta bloit det närmast föreliggande, den betydelse som det nedre Elbe-bäckenet måste få i ett krig mellan de tyska staterna ensamma, så inses af hvad ofvan sagts den vigt, som besittningen af Sachsen har för den makt, som angriper Preussen. Genom den förr omtalta sträckan, der Rhens bäcken stöter till Elbes, har detta sista nemligen sin svagaste sida, emedan det lättaste tillträdet till detsamma finnes der. År detta stycke land i Preussens besittning, har en här från staterna i sydvestra Tyskland ej ätt att förena sig med en österrikisk annat än på böhmisk mark och bergen ligga då emellan, medan eljest en sådan här kunde gå fram öfver den nämnda landssträckan och på sachsisk mark i sjelfva det nedre Elbebäckenet företaga den hotande föreningen. Härtill komma vidare andra omständigheter och gifva åt Sachsen ökad betydelse. De preussiska ländernas vigtigaste värn är Elbefloden, men på Sachsens mark finnes bron vid Dresden och längre ned bron vid Riesa, den jernbanen från Dresden till Leipzig går öfver), och detär således möjligt för en angripare, om han innehar denna punkt, att utföra åtskilliga rörelser än på ena stranden än på den andra,