framskriden än hon trott; hennes far var säkert redan hemma. Hon böjde sig ned och kysste miss Brownings tankfulla panna. Så du har vuxit på en tid, Molly?, sade miss Phebe ifrig att dölja systerns missnöje. Så lång och rak, som ett poppelträd, som det står i visan. Du skall växa till i godhet, såväl som gestalt och utseende, Molly!4 sade miss Browning. Så snart den unga flickan gått, steg miss Browning upp och stängde dörren ytterst noga. Derpå satte hon sig åter hos systern och sade med låg röst: ?Phebe! det var Molly sjelf, som mötte mr Preston i Heath Lane, den dag då mrs Goodenough såg dem spatsera der!? Herre min evige !? utbrast miss Phebe utan att en sekund tvifla på saken. Huru vet du det?? Genom att lägga ihop två och två. Såg du ej huru Molly både rodnade och bleknade när hon såde sig veta att mr Preston ej var förlofvad med Cyntia?? Kanske han ej är det, heller, fast mrs Goodenough såg dem spatsera tillsammans, så —K. ?Hon åkte bara tvärs öfver vägen vid Shire Oak, då hon såg dem. Vi veta ju huru rädd hon är att åka, så att hon hade väl icke mycket reda på sig, och hon ser ju i alla fall dåligt, när hon stär på sina egna fötter. Molly och Cyntia har fätt alldeles likadana rutiga, skottska shavlar, och deras hattar äro lika klädda, och Molly har blitvit lika lång som Cyntia sedan i julas. Jag var alltid rädd att hon skulle blifva liten och fet, men nu är hon så lång och smärt hon behöfver vara. Jag ansvarar för att det var Molly mrs Goodenough ansåg vara Cyntia, den gången,?