Aftonbladet – 23 juni 1866, sida 2

Jo, jag tackar, miss Molly! Kommer ni ej ihåg att jag är gammal nog att vara er mor, och finner ni det passande att tala så till oss — till mig? Sqvaller, bevars! I sanning Molly —? Jag ber om förlåtelse för hvad jag sade?, afbröt Molly, dock blott till hälften ångrande det sagda. Jag är öfvertygad att du ej ville vara ohöflig mot syster?, sade miss Phebe, med ett svagt försök att stifta fred. Molly svarade icke strax. Hon tänkte blott på huru hon skulle inskärpa hos de gamla damerna att dylika rykten kunde göra mera ondt än de trodde. ?Men inser ni icke?, sade hon slutligen, ännu harmsen, huru illa det är att säga efter sådant? Om nu endera af dem tyckte om någon annan — det kunde ju hända? Och mr Preston till exempel, kunde ju vara förlofvad med något annat ungt fruptimmer. Molly! Den unga flickan beklagar jag — det gör jag. Jag har mycket dålig tanka om mr Preston?, sade miss Browning med varnande stämma, ty en ny tanke hade fallit henne in. Ja, men den unga flickan skulle ej tycka om att höra dylika rykten om mr Preston.? Kanske icke. Men, tro mina ord, hån är en stor kurtisör, och ju mindre en ung flicka ser af honom, desto bättre.? 4Det var visst bara en händelse att Cyntia mötte honom på landsvägen? , sade miss Phebe. Jag vet ingenting derom?, sade Molly, och jag har visst talat på ett opassande sätt; men jag ber er, säg ingenting mer om detta. Jag har mina skäl hvarföre jag ber er derom. Hon steg upp ty kyrkklockan slog i detsamma, och hon fann att tiden var längre