Aftonbladet – 22 juni 1866, sida 2

jort det förgäfves, Riklig huldhet och nåd hafva århundraden varit oss beskärda. Också BE. K. M:t och E. K. M:ts höga familj hafva låtit oss ara i åtnjutande af dessa sköna gåfvor. I hvad nån vi förtjent dem, tillhör icke oss att afgöra. Men hvad som tillhör oss på denna stunden, den ista på hvilken presteståndet såsom sådant får nför sin dyra konung, Dess ädla, högt vördade jemål och dess höga familj uppträda, är att för e åtnjutna gåfvorna aflägga den vördnadsfullaste och varmaste tacksägelse. Om ock presteståndet i dag för alltid säger E. K. M:t och Dess familj sitt farväl, är det förvissadt att Sverges prester icke skola sakna E. K. Mits välvilja och godhet. Vi våga derom anhålla, icke för våra personers eller för någon vår egen förväfnighets skull. Personerna skola snart ombytas och den ene efter den andre upphöra att på jorden både fröjdas och bekymras; och om våra egna brister hafva vi ett klart medvetande. Men vi göra det för de vigtiga angelägenheter vi hafva att besörja, för den heliga sak, hvars målsmän vi äro. Med hänseende härtill skola vi aldrig, vi äro derom förvissade, från E. K. M:ts landsfaderliga hjerta vara uteslutna, liksom vi aldrig skola underlåta att hafva EF. K. M:t och E. K. M:ts dyra familj inneslutna i våra varmar ste böner. S. A. D. Icke oftare skall Sverges prestestånd vid riksmöten infinna sig. Vi motse detta uteblifvande med saknad, icke derföre att vi tilltro oss eller våra embetsbröder i landsorterna någon. stor eller oersättlig skicklighet i handläggandet af de angelägenheter, hvilka äro riksmötenas, och ännu mindre derför, att det är oss kärt att aflägsna oss från våra åligganden i våra menigheter, utan i betydlig mån derför, att vi icke mera, såsom under århundraden tillförene, få framträda inför vår dyre konung och hans höga familj. Inom denna familj har E. K. M:t under mer än fyra årtionden åtnjutit ej blott presteståndets, utan hela det svenska folkets odelade djupa vördnad. Vi kunna ej glömma, att just dessa dagar äro årsdagarne af E. K. M:ts första ankomst till vårt fattiga, dock af en mild försyn med mån gen god gåfva utrustade land, en tid som ej mindre för E. K. M:t än för Sverge medfört både glada och sorgliga skiften varit en god engel för Sverges folk; varit en den allvarliga fromhetens, en den rena konungsliga värdighetens vördnadsbjudande engel. Också Sverges prestestånd har E. K. M:t alltid omfattat med riklig gunst. Tillåt, Allernådigsta Drottning, detta stånd, innan det för alltid åtskiljes, att för E. K. M:t nedlägga sin hjertliga tacksägelse, sin djupa vördnad och de redligaste försäkringar att dess medlemmar både sjelfva skola alltid bevara och lära sina menigheter att bevara de varmaste känslor af tillgifvenhet och vördnad för konung Carl Johans dotter, för konung Oscars gemål och för konung Carl XV:s moder. Må vi för vår del få vara förvissade om E. K. M:ts höga bevägenhet. Af Borgareståndets talman: S. A. K.! Då borgareståndet, som med denna dag huvnit målet för sin långvariga och skickelsedigra verksamhet, nu för sista gången nalkas Eders Kongl. Maj:ts tron, sker det, för att inför Eders Kongl. Maj:t ur fullaste hjerta frambära uttrycken af sann undersåtlig vördnad, kärlek och tacksamhet, samt anropa Gud, den ÄAllrahögste, om fortfarande nåd och välsignelse öfver Eders Kongk Maj:t och Dess konungsliga hus. Sverges konung och folk stå i detta ögonblick vid gränsen af ett nytt tidehvarf, rikt på löften och förhoppningar, hvilkas förverkligande vi med förtröstan vänta af Hans hand, som allt förmår. För borgareståndet, såsom sådant, finnes ej mer n framtid. Men dess härvaraude ledamöter a sig omfatta detta tillfälle att, under försäkran om sin obrottsliga trohet och unrdersåtliga tillgifvenhet, utbedja sig nåden att i Eders Kongl. Maj:ts dyrbara ynnest och bevågenhet städse få vara inneslutne. S. A. D.! I det minnesvärda ögonblick, då rikets ständer efter fulländade värf åtskiljas, för att aldrig mer sammankomma, känner borgareståndet sig lika mycket af hjertats fria böjelse som af grundlagens bud manadt att, innan den afgående representationens sista timma är slagen, inför E. K. M:t uttala sin djupa vördnad och varma tillgifvenhet, under uppriktig bön, att Han, som är alla goda gåfvors gifvare, måtte ännu i många år åt älskade anförvandter och ett troget folk bevara E. K. M:ts dyra person samt skänka E. K. M:t sin rika välsignelse och tröst underjordelifvets många pröfningar. Den oskattbara huldhet, hvarmed borgareståndet städse haft lyckan att vara af E. K. M:t omfattadt, utgör för detta stånd på en gång den käraste hågkomst och den kraftigaste anledning till tacksamhet. Värdes, allernådigsta drottning! jemte uttrycken af dessa tänkesätt, nu emottaga den sista underdåniga och innerliga afskedshelsningen af Sverges borgarestånd. Af Bondeståndets talaren: S. A. EK. Ännu, innan bondeståndet för sista gången åtskiljes, är ett för våra hjertan dyrbart tillfälle oss förunnadt, att inför Iders Kongl. M:t få betyga ej allenast våra egna, men tillika våra hemmavarande medbröders underdåniga vördnad och tillgifvenhet. Ett folk, som mycket pröfvat och hvars historia, med allt hvad hon har att förtälja om ärofulla bragder, dock är rik på vexlingar mniellan medoch motgång, skattar högt den lyckan att ega en konung för hvars ädla hjerta ingenting är kärare, än att på de fredliga idrotternas fält skapa åt landet den sanna ära, som aldrig står att vinna på stridens Denna lycka kunna vi så mycket bättre fatta och värdera, då vi höra andra folk sucka under krigets alla vedermödor, och det är med djupaste känsla af tacksamhet, som vi underdånigst inför fiders K. M:t och dess höga gemål förnya försäkringarne om vär oskrymtade kärlek och tillgifvenhet samt utbedja oss att städse få vara inneslutna i Edexs K. M:ts nådiga ynnest och bevågenhet. Allernådigsta enkedrottning ! De band, som förena folket med konungahuset, måste kännas så mycket starkare nu, d ombuden för Sverges allmoge för sista gången till Eders K. M:t frambära sin underdåniga helsning. Inför konungahusets äldsta medlem dröjer tanken gerna vid de många år af lycka och välsignelse, landet fått njuta under den nya konungaätten. I folkets hågkomst lefver äfven lifligt och varmt bilden af Eders K. M:ts höga emål, och med detta minne står i oupplöslig örbindelse Eders M:ts höga Persom den ädl: makan, den vördnadsvärda modren till. Sverges folkkäre konung. Omgifven af många och dyrbara föremål för sin ömhet går Eders M:t lifvets afton tillmötes. Med uttalande af sin varma, innerliga förhoppning, att denna afton måtte blifva lång och ljus, och nedkallande himlens rikaste välsignelser öfver Eders M:t och alla dem, som äro Eders M:t kära. utbeder sig bondeståndet att fortfarande