Brof från en resaado landsman. Berlin den 16 Juni. Jag skrifver dig nu ull från Bismarcks stad, Norra Tysklands Athen, som nu blott drömmer om att kufva gomla rival, det kejserliga Wien. Jag är in-tallerad i ett litet rum med utsigt äl en gård, bevuxen med gröna träd, vid Jerusale.assatan, helt nära ?Unter den Linden?, museerna och teatrarne. Men innan jag omtalar mina första Berliner-intryck, vill jag nämna nå gra ord om min hitresa. KI. 3!.a kom jag till Ystad, straxt derpå ringde -keppsklockan ombord på Pommeraria och fem mi nuter derefter styrde vi f svenska vallen öfver Östersjöns vågor. a svällde tung och mörk, och moln hisd.vse mig att se soluppgången. Besättningen vr klädd i uniform. Styrmannen, med hviuken jag gat mig i samspråk, tyckie av 4: stundande kriget bar uppåt vägguru or menade att saken -bordt göras upp i guuv. Omkring kl. 10 anlände vi till Stralsund, visiterades mycket lindrigt och beskedligt, och begåfvo oss till bangården, d. v. s. jag och en tysk, temligen otreflig och fåordig, men som troget tog vård om mig ända till Berlin. Han kom fråu Sverge, dit han, såsom han sade, alla år resie för sitt nöjes skul. Då bantåget till Berlin skulle afgå först kl. 1, hade jag god tid på mig och begaf mig derför tillbaka till staden. Bangården ligger ett stycke utanför. Jag ville naturligtvis se Frankenthor, der Carl XII så gerna uppehöll sig under belägringen 1715. Jag styrde kosan längs de gröna vallarne, numera bevuxna med fredliga granar, ehurn de på sin tid trotsade sjellva Wallenstein. I de breda kanalerna och grafvarne simmade massor af hvita svanor med sina gulgrå, späda ungar. Det var soligt och grönt rundtomkring. Vackra, lummiga löfvräd mötte ögat öfverallt på den släta bygden. Jag glömde nämna att af Rigen, — som du tycker är så intressant — säg jag på vägen egentligen blott konturer af de lum