Aftonbladet – 21 juni 1866, sida 3

mn Det var ock malm i den stämman! Ren, Stark, som en klocka, hon klang i salen, Och snillets bländande stråle sken Hvartenda ögonblick genom talen. Vi hörde talare, många, sen, Mot hvilka ovän knappt fällt ett klander: Malmsten och Genberg, och flera än, Och Blanche och Wieselgren och Thomander. Men aldrig så till vårt inre kom, Och aldrig så uti tåradt öga Den egendomliga värme, som Då Hvasser lyfte oss mot det höga. Ja, en Krysostomos var han! Men I guldet låg, bredvid snillet, hjerta. Hans makt, hans största, hänförelsen Tog oss med storm, båd i fröjd och smärta. Och många skålar nu tömdes här, Man gaf och lemnade skiftvis ordet. Och inter pocula satt man der Tre timmar minst — och steg matt från bordet. Sen i det fria man trädde ut, Der gubben Wahlenberg hade makten. Och så var festen här nere slut, Ridån föll ned — för den andra akten. mm tredje öpplten på Gillets sal, : led grönt oc lommor rätt vackert smyckad. Der blef på aftonen nu en bal, rkert smyckad En som manpåstod var mycket lyckad, Jag ed ej rätt huv det var. Min fot ar ostadig, pannan var tung och värkte. Men pinan ls ändå utan knot, H Att den åtminstone ingen märkte. Och ön de; een jag en hur? immel! Visst s Jag vet att sedan jag mången dag en före. Bedt djupt om tillgift hos Terpsichore. Dock var jag icke — min t, öst d En hårsmån sämre än många andra. NN De sköna gåfva 085 aflatsbref, Blott logo, nändeg oss knappast klandra. Ja, de förläto oss Bacchi dop, De unga, hulda och ljufva qvinnor, Ja, de förläto oss allihop, I hopp att en gång — bli doktorinnar,