Aftonbladet – 21 juni 1866, sida 2

Der lyssnar du... bekanta röster hör... Och hör ditt namn!... Det är din lärjungskara, Gråhårig nu och ung till själen bara, Som sina skönsta minnen återför. De locka dig. O, kanske är du här, N Här, midt ibland oss, fast vår blick ej ser dig! Men du ser oss, hvaren ditt hjerta kär, Ser hur hvaren sitt hjertas offer ger dig. Din bana blir oss icke länge stängd: På nästa fjerndelssekeldag är ringen, Nu knuten fast, åt alla sidor sprängd, Och af oss här finns kanske öfrig — ingen. Men då vi slutit omkring dig en rund, Fått se dig, åter höra visdomsorden. Det blir i sanning en gudomlig stund, Som får försona hvarje sorg på jorden. Hvarefter afsjöngs Integer vitcer, Vidare uppmanade samme man kamraterna att tömma ett glas för minnet af hädangångne promotionskamrater och uppläste dervid följande, äfven af doktor Virgin för: fattade, verser; Tiden ilar. Lifvet sammanknyter, Under vänskaps skydd, i hoppets glans. Tiden ilar. Dödens allmakt bryter, Vissnad ligger snart den sköna krans. å bland oss, i vänskap sammanknutna, Redan härjarns arm har slagit ned; Och med smärtsam känsla se vi brutna Femton länkar ur vår brödraked, Men i hvar och en var ren metallen, Det är tröst! — i ingen spår af slagg. Lycklig den, om ock i förtid fallen, Som blott lemnar saknans törnetagg. Vid hvars minne ingen skugga dröjer, Ingen mörk och dyster, blott en tår. Der vårt varma, klara öga röjer Att han sörjs — enär han varit vår. Lyckliga ock vi, som kunna njuta Af en syn, för inre ögat kär, Våra hidangångna innesluta en håg! omst ljus och ren och skär. e hur de i faran sig fördjupat, För sin likes väl alltjemt i strid, Hur de ärligt kämpat, vackert stupat, Och nu bo i lagerskuggad frid ! FAR rate ta mr rr