Aftonbladet – 21 juni 1866, sida 2

uppfört: k. hofpredikanten, kyrkoh. i Tillinge och BSvinnegarn af erkestiftet, teol. kand., fil. dr E. R. Wahrenberg, k. hofpredikanten, kyrkoh. i Torp och Borgsjö af Hernösands stift, fil. dr P. Lithner samt k. hofpredikanten, legationspredikanten vid K. M:ts beskickning i London, fil. dr T.F. Grafström. På förslag till den lediga kyrkoherdebeställningen i Katrina församling har samma konsistorium upplört: komministern i Ladugäårdslandsförsamling, fängelse-predikanten A. E. A. Afzelius, k. hofpredikanten, komministern i Storkyrkoförsamlingen H. J. Ruus samt k. hofpredikanten, komministern i Jakobs oeh Johannis församling, A. G. Påhlman. — PrestvalVid i söndags förrättadt val till kyrkoherde i Wisingsö pastorat erhöll kyrkob. i Nottebäck A. W. Bergvall enbällig kallelse med undantag af Yo röst, som tillföll komministern P. J. Danielsson. Som pastoratet är regalt, lära församlingsboerna, hvilka högligen önska få kyrkoh. Bergvail till sin pastor, ärna sända en deputation till K. M:t, för att anhålla om den af dem kallades utnämnande. (I. B.) — Göta hofrätt. Till vice häradshöfdingar har hofrätten utnämnt e. o. notarierna A. Nilsson, P. J. Bråkenhjelm och G. J. Åkermark. Hofrätten har förordnat v. häradshöfdingen G. E. Edgren att intill början af detta års hösteting förvalta domsreembetet och handlägga skiftesmål i Kullings, Ahle och Wedtle häraders domsaga. — — Hr Mantzii soire i går afton lemnade ett kärkommet tillfälle att inleda bekantskapen med denne högt värderade skådespelare, han likasom den hos oss så beundrade Nielsen en framstående representant af Danmarks teatraliska konst, hvilken fordom stod längt framför vår och ännu torde kunna ge våra sceniska tramställare flerfaldiga goda vinkar. Det är verkligen att beklaga, det hr Mantzius denna gång ej kan uppträda från scenen; ty af hvad man i går fick höra, kunde man lätt inse, hur ypperligt han der mätte ta sig ut. Emellertid erkänna vi med tacksamhet, att äfven gårdagens ?dramatiska föredrag? beredde åhörarne mycket nvöje och i flera hänseenden var mönstergiltigt. Föreläsningen af tredje akten af Rasmus Montamus gick med lif och omvexling, ehuru naturligtvis svårigheten för en person att återge dialoger mellan fyra till fem omöjligen kunde fullt öfvervinnas. De Falstoffska scenerna ur Hen rik den fjerde, förra delen, voro i det hän seendet tacksammare att dialogen der mest föregår mellan prinsen och Falstoff; också framstäldes den senare odödliga figuren med en åskådlighet och ett humoristiskt flöde, som understundom gjorde illusionen nästan lefvande, oaktadt fränvaron af scen, kostym och kroppsåtbörd. Sin triumf firade soiregifvaren emellertid såsom framsägare af två Andersenska sager; och detta icke blott genom det målande och i sann mening dramatiska föredraget, utan framför allt genom den fina uppfattningen och återgifvandet af den skalkaktiga humor, den oändligt intagande naivetå, hvilka, här liksom öfverallt, utgöra grunddragen i Andersens verk. Bifallet, isynnerhet efter den förra sagan, var verkligen stormande. Slutligen reciterade hr Mantzias tvenne bland Fredmans epistlar med god nyansering och varm uppfattning samt en förvånande korrekthet i uttal. Måhända kunde återgifvandet af dem anses något för mycket idealiseradt, isynnerhet hvad den senare beträftar; det bevisade dock en högst sällspord förmåga att noggrannt uppfatta den utomordentliga skalden. Utom pro grammet hade soirtgifvaren den artigheten att ytterbgare sjunga en af Fredmans sänger. Hr Labatt bidrog med ett par vackra sångnummer att försköna aftonen, som 3äkert qvarlemnade ett särdeles angenämt intryck hos den, tyvärr, ej synnerligt fulltaliga publiken. Vi uttala säkert mångas bland de närvarande önskan, då vi till hr Mantzius hemställa, om han ej skulle vilja skänkStockholms allmänhet och den mängd resande, som under denna tid vistas här, ett nytt tillfälle att beundra hans talang, något längre fram, då ej möten, sammanstötande nöjen och förlustelser af alla slag alltför mycket splittra uppmärksamheten hos publiken. — Ahman-Pousettska teatersällskapet, som på sednaste tiden uppträdt i Göteborg och der af publiken rönt ett lifligt erkännande för sitt goda spel och sin utvalda repertoire, är om några dagar att hitvänta för att börja de vanliga sommarföreställningarne på Humlegårdsteatern. — Nya lokomotiver. Angfartyget Hero, som i måndags anlände från Hull, medförde två snälltågslokomotiver, beställda i England för svenska statens jernbanor. — Officiel förnämhet. I en korrespondens till Göteborgs Handelstidning från dess utgifvare rörande expositionens öppnande, läser man följande anmärkning i ett ämne, som Stockholmspressen redan förut haft anledning att beröra: HIlat ör dank nädvänd at att avnnatlnanga