Aftonbladet – 21 juni 1866, sida 2

STOCKHOLM den 21 Juni. Bref från Berlin. (Från Aftonbladets Korrespondent.) Berlin den 18 Juni. På det bekanta ultimatum till de tre nordtyska staterna, tillhörande öserrikiska koalitionen (Sachsen, Hannover oc. Kurhessen) följde ofördröjligen de tre lände:.as besättande af preussiska trupper. Vi sakna ännu närmare underrättelser, ty jernvägsförbmdelserna äro på flera håll störda och äfven telegraflinierna äro afbrutna. Otaliga rykten korsa hvarandra. På gatorna ha de små eedan 1848 bekanta flygande bokhandlarne åter visat sig och sälja extrablad, hvilkas underrättelser just icke utmärka sig för sanning och noggrannhet. Det enda hittills säkra är att general Vogel von Falckenstein, på väg från hertigdömena, i går afton kl. 7 inryckt i Hannover, ehuru han vid Harburg funnit jernbansvarnarne bortförda och skenerna till en del upprifna. Konungen af Hannover, som först dragit sig tillbaka till Göttingen, åsföljd af kronprinsen och 15,000 man, för att förena sig med den sydtyska kären, skall ha blifvit afskuren af de från Minden anryckande preussarne och flytt till England. (Detta rykte har redan, som bekant, befunnits ogrundadt.) Preussen hade endast fordrat att de tre staterna skulle afväpna och samtycka till parlamentets inkallande. Till återtjenst ville Preussen garantera dem deras landområden och suveränitet, den sednare naturligtvis i öfverensstämmelse med preussiska reformförslaget af den 10 Juni. Dermed var uttryckt att staterna skulle öfverlåta den militära och framdeles äfven den diplomatiska ledningen åt Preussen. Med andra ord, i Hannover och Kassel skulle man sluta att leka soldater och någon kurhessisk gesandt icke vidare uppvakta i Paris och London. Hela verlden vet att, om t. ex. Tyskland hotas af Frankrike eller Ryssland, hvarken hannoveranska, sachsiska eller kurhessiska trupper betäcka gränserna. Under de napoleonska krigen kämpade sachsarne till skam för Tyskland i fransmännens leder. Försvarets tyngd hvilar på Preussen, hvars militärbudget, i följd af de bördor det måste åtaga sig för Tysklands skull, vuxit till en oerhörd storlek samt gifvit upphof åt oenigheten inom landet mellan konung och folk. Häån och försmädelse är den enda lön Preussen uppburit af de andra staterna för alla dessa uppoffringar. Icke ens under ögonblick af den största nöd vilja furstarne afstå något af sin skensuveränitet. Hellre än att i godo komma öfverens med Preussen fly de från sina hufvudstäder, naturligtvis i förhoppning att Österrike skall segra och de sjelfva snart kunna återvända. Huruvida konungen af Preussen redan gjort sig förtrolig med tanken på de tre furstarnes afsättning, är svårt att afgöra, liksom man ännu icke kan öfverskåda hvilka dimensioner kriget i Tyskland kommer att antaga. Den i sitt eget land afskydde kurfurstens af Hessen tron ramlar redan öfverända. För nägra dagar sedan underhandlades här med tronföljaren, som visserligen hyste betänkligheter, men afreste till Kassel, der han förmodligen icke har styrka att motstå frestelsen. Från Sachsen saknas alla tillförlitliga underrättelser. Preussarne skola ha besatt Leipzig. Från Schlesien afhöres intet nytt Mt vigt. —