Aftonbladet – 20 juni 1866, sida 3

österrikiska mobiliseringsförslaget, fingo den 15 och 16 sina pass sig tillställda. Preussen har alltså afbrutit den diplomatiska förbindelsen med dem, utan att likväl rent af förklara krig. En särskild krigsförklaring synes endast blifvit utfärdad mot Sachsen, hvars politik väckt den största förbittring i Berlin. De regeringar deremot, som röstade med Preussen (Oldenburg, Mecklenburg, Sachsiska hertigdömena och hansestäderna) ha blifvit uppmanade att icke vidare infinna sig vid förbundsdagen. Ryktet att general Vogel v. Falekenstein skulle blifvit -utnämd till öfverbefälhafvare i Elbehertigdömena, synes icke vinna bebekräftelse. En preussisk tidning berättar tvärtom att han blifvit ställd i spetsen för den armå som inryckt i Sachsen. Den: preussiska styrka, som från Minden, Lauenurg och Altona öfversvämmat Hannover, uppgifves till 24,000 man. Sednaste underrättelser från Schlesien antyda att preussiska armån gjort en rörelse mot söder och dragit till sig sina flyglar. Den 15 gick ett rykte i Wien om en träffning vid Ratibor, men sannolikt var det förhastadt. Staats-Anzeiger bekräftar officielt preussarnes inmarsch i Sachsen, Hannover och Kurhessen, hvilken skedde för att förekomma att de preussiska trupperna skulle bli afskurna i ryggen, medan de upptaga striden mot Österrike, samt att de nämnda tre re geringarne afslagit det tillbud om förbund med Preussen som blifvit dem gjordt. Ännu den 17 höll förbundsdagen ett pleum. Der förklarade sig Österrike garanera alla förbundstrogna stater deras områlen, hvarpå Hannover tillkännagaf sig vilja inder alla omständigheter biträda Österrike. suxemburg förklarade sig vilja förbli nenralt, hvaremot förbundsförsamlingen proteterade. Mötet slutade med förnyad protest not Preussens utträde ur förbundet.