Aftonbladet – 20 juni 1866, sida 2

emto allmänna svenska läraremötet. Gårdagens allmänna sammankomst. Förhandlingarne började med redogörelns afgifvande för sektionernas arbeten uner förmiddagen. Referenten i sektionen för kristendomsunskap lektor Elmblad anmälde, att denna ektion sysselsatt sig med den första af de enne förelagda frågor, huru skolan skall äst arbeta för lösandet af sin uppgift, att: stadkomma den Guds kännedom, som inne-attar evigt lif; diskussionen hade dock icke ör dagen hunnit afslutas. Språksektionen hade fördelat sig på två afelningar, den ena för klassiska, den andra ör moderna språk. Referenten för dem örra, lektor Törneblad, meddelade att sekionen medhunnit att behandla fyra frågor. Jen första, n:r 33 i programmet, lydde säåunda: Bör man äfven hos oss följa den grundsats, om i utlandet börjar alltmera göra sig gällanle, att i läroböcker i latinsk och grekisk formära för skolorna icke upptaga större grammaiskt innehåll än som för lärjungen är af direkt agn med afseende på den läsning, som inom kolan rimligtvis kan ifrågakomma, men i stälet ordna och framställa detta innehåll i öfvernsstämmelse med den jemförande språkforskninsens fordringar?? På första delen af frågan hade svaret: olifvit ja. I afseende åter å framställningen wf den jemlörande språkforskningens resul-ater, hade flertalet af sektionens medlemmar varit af den åsigt, att den endast i så: måtto borde ifrågakomma som dessa resultater voro fullt tillförlitliga och säkra. På den 34:de frågan hade enstämmigt sifvits det svar, att gemensamhet i termer och definitioner borde vid undervisningen i latin och grekiska eftersträfvas samt det. semensamma intagas i det språks grammatik, som först behandlades, men borde docik all möjlig försigtighet iakttagas, så att studiet af det ena språket ej lede derigeaem, ett det behandlades enligt samma plan som det andra. Med anledning af 36:te frågan, rörande valet af klassiska författare, hade sektionen kommit till det resultat, att föreskrifterna i bihanget till skolstadgan lemna i detta afseende en temligen god ledning, helst som de ej äro ovilkorliga, utan blott äsyfta att: lemna allmänna antydningar, hvilka vid till-lämpningen kunna efter sig företeende omständigheter modifieras. — På frågans sednare del, huruvida det är önskligt, att vissa arbeten genomgäs i sin helhet, eller om. det är att föredraga att ungdomen gör brkantskap med delar af flera arbeten, hade sektionen svarat, att en del arbeten genom sin egen beskaffenhet lämpade sig atti sin helhet genomgås, under det att i afseende å andra tiden ej medger detta. Den 38:de frågan hade föranledt det uttalande, att privatstudier ej borde åläggas, men att hågen hos mera begåfvade lärjangar borde väckas och ledas. Öfvergängen till de mera obundna universitetsstudierna förbereddes derigenom. Det i frågans tredje del uppkastade spörjsmålet, angående lämpligheten att bestämma: alternativa lärokurser, så att t. ex. det ena; året lästes vissa prosaiska och poetiska författare, men det följande året andra, besvsarades med ett uttalande om önskvärdh eten af tillgång på goda läroböcker, på hvilken tillgång den ifrågasatta alterneringen ilärokurserna vore beroende. Sektionens afdelning för lefvande språk, hvilken utsett magister Schick till. referent, hade börjat förhandlingarne mea 47:de frågan, så lycande: Om inom den klassiska linien latinet, i följd af dess fasthet i formbildning, bör utgöra grundvalen för språkundervisningen, hvilket af de lefvande främmande språken anses böra inom den reala linien intaga den motsvarande ställningen? Då franskan eger ett synnerligen rikt verbal-system, tyskan åter en jemnförelsevis fullständig: nominalböjning, hvaremot engelskans former, nominala och verbala, äro till det mesta afnötta,, men betydelsen af kasus-formerna i nominia rst genom syntaxen blir begriplig: är tyskam mpligast att lägga till grund för språkundervisningen ?? Afdelningens flesta ledamöter hade uttalat den åsigt, att modersmålet, jerate tyskan, eller näst före densamma, borde vara grurdspråk. Detvoreaf vigt att vänja lärjungarne att tänka klart och att såsom material dervid begagna modersmålet. Derefter borde man öfvergå till tyskan, som hade mesta likhet med modersmålet, och blef slutresultatet af sektionens afdelning ett gemensamt uttalande, att af de främmande lefvande språken tyskan borde börja i 1:sta, franskan i 3:e klassen, och engelskan uppskjutas till ett sednare stadium af undervisningen. I fråga om den vigt, som borde läggas på de moderna språkens talande, hade meningarne varit delade och något gemensamt: uttalande ej egt rum. Slutligen hade sektionen, med anledning af 49:de frågan, uttalat den åsigt, att Igännedomen om litteraturens alster ej må anses såsom något hufvudsakligt ändemäl i och tör skolan. Från historiska och geografiska sektionen anmälde lektor Zachrison, att beha: dlingen af den första fråga, som der afhandlats, ej ännu hade blifvit afslutad. Matematiska sektionen hade, enligt lektor Hultmans referat, på 64:de frågan sverat, att särskild tid, utöfver den i lag anslagna, borde anvisas för öfning i matematiska problemers lösning skriftligen.