Aftonbladet – 20 juni 1866, sida 2

Bref från Berlin. (Från Aftonbladets Korrespondent.) Berlin den 16 Juni. Det skulle icke gagnat till något att unler den förflutna veckan på så långt afstånd inderhålla er med gissningar om den evenuella majoriteten i Frankfurt och utsigterna ör Österrikes begäran om förbundsarmåens mobilisering mot Preussen, som i sjelfva rerket var en knappt beslöjad krigsförklaing. Förbundsdagen uppmanades att straffa Preussen för dess förmenta kränkning af Gasteinfördraget, hvilket såsom hvar och en känner afslöts utan, ja till och med emot rbundsdagens samtycke. Samma Österrike, som efter hvad dess egna tidningar medgifva, sönderrifvit fördraget, åberopade let nu hos förbundsdagen mot Preussen, under påstående att Preussen kränkt förlundsförfattningen. Så skulle förbundsdasen upplösas på samma sätt som den förut lefvat, genom motsägelser, formtrassel och eländiga kansliknep. I förgår, onsdagen den 14 Juni, upphörde tyska förbundsdagen att existera i och med antagandet af Österrikes förslag, och de liberala tyskarne, deruti inbegripne äfven hr Bismarcks motståndare, sakna den på intet sätt. Hela dess tillvero, allt ifrån 1815, har icke varit annat än en mångårig komedi. Under första akten, som räckte till 1848, regerade den fredliga österrikisk preussiska dualismen under furst Metternichs ledning. Förbundsdagen hade då uppdrag att inregi strera hvad kabinetterna i Wien och Berlin funnit för godt att besluta. Kom så 1848 års revolution, som suspenderade förbundsdagen och väckte de båda stormakternas afundsjuka till lif. Österrike och dess anhängare återupprättade förbundsdagen 1850 och tvungo Preussen efter dess nederlag i Olmiitz att inträda deruti. Sedandess har Preussen under ständiga protester varit tryckt af en fiendtlig samt Österrike med kropp och själ tillgifven majoritet. Detta onaturliga förhållande kunde icke fortfara; det har nu upphört till hela det libera Tysklands öppoa eller hemliga glädje. Preussen har lemnat förbundsdagen, efter att ha framlagt förslag till en ny författning på grundvalen af en inskränktare förening för det egentliga Tyskland. Första paragrafen i detta förslag utesluter helt öppet Österrike från deltagande i det tillärmnade förbundet. Det faller af sig sjelit att detta var liktydigt med -n krigsförklaring. I detta ögonblick framrycka preussarne mot Hannover, hvars konung retirerat till Göttingen med sina 15,000 man. Äfven i Dresden var allt redo för konungafamiljens flykt. Sachsiska armån, i förbigående sagdt den enda af förbundskontingenterna, som verkligen var färdig att rycka i fält, skulle lemna Sachsen och draga sig tillbaka till Böhmen. Preussen har till allierade regeringarne, förnämligast i Sachsen, Hannover och Kurhessen aftärdat en kategorisk uppmaning att afväpna och antaga det preussiska förslaget till förbundsreform. Betänketiden fastställdes till 48 timmar, men Sachsen och Hannover gåfvo redan innan den tilländalupit ett vägrande svar. Då ni mottager detta bref äro Hannover och Dresden ockuperade af preussarne och allt föranleder till den förmodan, att, såvida ej Preussen träffas af stora motgångar på bataljfälten, det ej skall så snart lemna de länder, hvilka det i detta ögonblick håller besatta. Hvad Slesvig Holstein angår, så vet man att det numera administreras såsom preussisk provins. För öfrigt väntar man på ett snart förestående inkallande af darlamentet i de län. der, som skola bilda förbundet under Preussens ledning. P. 5. De sednaste telegrammerna bekräfta krigets utbrott. De preussiska trupperna hafva natten till gårdagen öfverskridit sachsiska gränsen. Man väntar här att Österrike nu kommer ati taga till offensiven i Schlesien. ee