Aftonbladet – 18 juni 1866, sida 3

densamma som i dess närmaste grannskap Stockholm, Axel Ilellstens förlag. 1865. Vi vilja, till hvad kraft och verkan de kan medföra, för vår del lifligt rekommen dera detta arbete ej allenast hos dem, son för i sommar gästa vår stad, utan ock ho: Stockholmare. — Liksom i Paris träffar mar i vår hufvadstad personer äfven bland de bildade, hvilka, ehuru födde och uppfödde : Stockholms sköte, eom en bekant riddarhus. alare i hafvets, likväl hvad detta Stock. holm angår, ådagalögea en okunnighet, som väcker förvåning der man icke har sig be: kant, att efter regeln icke den på stället födde, utan den inflyttade, inquilinen, har de mest öppna ögonen för lokala egendomligheter. Ehuru icke någon egentlig guide, hvilket hon icke heller gifver sig ut för alt vare, lemnar boken så väl den resande god ledning för uppsökande af stadens märkvärdigheter, som dea infödde besked om saker, sem han kanske mångfaldiga gånger vandrat förbi, utan att det fallit honom in att fråga efter deras historia. Kartan, som åtföljer arbetet, bör lika mycket göra det hela till en handbok af praktisk användbarhet, som de goda 40 afbildningarne kunna lända till ett minnesalbum för dem, som endast eåsom resande Vistats i staden. Hvad dessa teckningar angår, utmärka de sig i allmänhet derigenom, att de träffande återgifva tycket af de ställen, de föreställa. Hvad vid några af dem, liksom för öfrist vid många dylika, kan anmärkas, är, att figurtecknaren icke varit rätt ense med landekapstecknaren, såsom t. ex. vid plansehen öfver Berzelii park, der e:t väl småväxt slägte rörer sig på Nybron. — Sidan 67 förekommer eti felaktigt datum om drottning Maria Eleonora. Författarens jemförelse mellan Djurgårdslifvet förr och pu utfaller icke till förmån för det sednare; författaren tyckes likväl icke ha åsett folklekarne i Frisene park, der den, som skrifver detta, tyckt sig finna anlopp till ett folklif, som en dag skall måhända mer än ersätta det, som fanns på! Bellmans tid. — Vi ba utsatt förläggarens namn, emedan detta äfyen utgör en rekommendation för boken. — Af Chr. Er. Fahlerantz samlade arbeten har sjunde delen hitkommit från Lindhska firman i Örebro. Ingen meningsskillnad skall förtega den rörelse, vi erfara vid mottagandet af denna htterära skänk från den åldrige man, som snart är den ende öfri.e af det Upsala, sem på Atterboms, Geijers, Hvassirs, Palmblads, Törneroos o. 8. v. tid spred glans öfver ultima Thule. För mängden är hr Fahleraniz väl mest bekant som den geniale ordlekaren, och ätskilliga minpas väl äfven Noachs Ark som en litterär tradition: utlandets teologer känna honom säsom den der med ständigt skarpslipadt stål fört en seg fejd mot Rom, som icke litet generat vederbörande; men med utgifvandet at dessa Samlade arbeten bör hr Fahleraniz författarskap erhålla en mera omfattande och riktigare värdering. Der Humor ist ein Geist, der das Ganze durch zieht und unsichtbar beseelt, der also nicht einzelne Glieder verdrängt, mithin nicht stellenweisse mit Fingern zu zeigen ist? ). Visserligen är hr Fahlerantz humor ofta af en temligen komplicerad nalur, den be rör mera litterära fenomen — åt hvilka den, på ett tyskt manr från seklets ungdom, tillskrifver alltför stor betydelse — än företeelser ur lifvet; törfattaren har icke allsidigt förmått med sig assimilera ens de lifsyttrinoar af vår tid, som han äfven med sina förutsättningar kunnat; någon litterär barlast har jemväl följt med dessa Samlade arbeten; — men allt detta hindrar icke, att ju hr Fahlcrantz är en af våra rangförfattare. Det vore att beklaga, om den af den all. männa kritiska ställningen och litterär öfverspekulation framkillede släta bokmarknad, som nu råder, skulle vålla att en så märklig vitter företeelse, som den nu anmälda, förbisåges. Det föreliggande sjunde bandet innehåller vitterlek, nemligen trenne bihang till Noachs Ark och fyra bref. Skizzer från Nordamerika och Westindien, of F. A. Palander. Stockholm hos Ad. Bonnier 1866. I dessa skizzer har en sjöofficer nedlagt sina minnen från en resa med fregatten Vanadis åren 1864—1865. De äro, såsom nästan allt vi i litterär väg äro vana att erhålla från bafvets söner, utkastade med en rask och lifligt målande penna. Vi fö ej här vänta några utförliga och uttöm mande beskrifningar öfver de ställen och märkvärdigheter förf. träffat på sin väg, endast, såsom titeln antyder, med lätt hand utförda teckningar af det som mest anslavit skildraren. Fregattens resa gäller denna sång Nordamerika och Westindien, och let är följaktligen taflor och scenerier från Newyork och Havana, fom bilda den unlerhällande bokens hufvudpartier. Bland le lättare sakerna finner man här och der nströdda partier af allvarsammare innehåll, åsom intressanta uppgifter om monitorerna och deras bestyckning, teckningar från det lå pågående inbördes kriget m. m. Vi unna tryggt rekommendera boken som en wngenäm och uppfriskende lektyr. Svenska viksarkivets pergamentsbref från och med år 1351. Tom. I. Stockholm hos P. A. Norstedt Söner 1866. ter en samlivg af dyrbara urkunder, iom genom riksarkivets försorg blifvit gjorda ättare tillgängliga för forskaren. Den nu itgifna första delen, som inledes med ett! örord afriksarkivarien Nordström, innehåler ett antal af ej mindre än 1896 permeoref, allesammans förskrifvande sig från tilen emeilan 1351 och 1382. — Skizzser för sång och piano. Ord och nelodier af G. C. Norling är titeln på ett yss utkommet litet häfte, innehållande sex må sångstycken, som vår förträfflige Leoard Höijer harmoniserat. De äro, dessa må blommor, visserligen inga rabattens yrinsessor; de hafva å andra sidan icke heler det vilda tycket, doften af skogen; men le förtjena väl att för en qväll med sina nspråkslösa behag glädja ett vänligt hem. )rden äro ställvis temligen matta, och då örfattaren låter sin bajadåre dansa vid to0 af on foneh Am ha dar annat AcCR AM