Aftonbladet – 18 juni 1866, sida 2

ver förmåga, att i det musikaliska uttrycket sannt och helt ätergifva kompositionens inre lif och väsende. Bland de sju nummer, som programmet angaf, iramstodo tvenne af pianomusikens störste heroer; af Beethoven hars verldsberömda Sonata appassionata, hvilken, mästerligt i ella afseenden återgilven, grep åhörarne med snillets och lidelsens hela makt; och af Chopin hans Polonaise (op. 53), hvars hänförande, stora melodi framgick stark och helgjuten, som om den utförts af en orkester, och hvars magnifika erescendo måhända var glanspunkten at den öfverlägsne pianistens iallo lysande föredrag. Den förträffligt använda likasom beherrskade styrka, som bland hans egenskaper måhända är den som tydligast angifvår mästaren var i utförandetafFields vackra nocturne för ögonblicket aflagd, då det gällde att smakfullt och enkelt tolka en imtagande salongspjes; och Schuberts särdeles behagfulla vals röjde på ännu ett sör:kildt område pianistens fulländning. Rubinsteins Barcarole och Polka voro mindre tacksamma kompositioner, men en konstnär med hr Tausigs öfverlägsna förmåga förädlar genom sitt återgifvande hvilket ämne som helst han behandlar. Man fann det med häpnad, då man ändtligen lyssnade till det trollkonststycke, som afsiutade konserten, en bearbetning af två bland de mest populäsa melodierna i Aubers Den Stamma — Taraatellan och Festmarschen — ett af dessa verk af Liszt, hvarmed han tyckes bafva utmanat alla verldens pianister, trotsande dem att kunna utföra hvad han skrifvit. Vitro dock icke att den ryktbara abbeen sjelf kunnat ur denna komposition framitrolla något mera underbart ån hvad br Tausig lät oss höra; ty allt hvad vi förnummit i den mirakulösa genren tycktes oss, jemfördt med detta, som Iek. Vi hoppas att det ringa antalet åhörare af hr Tausigs första triumf hos oss icke skall afhålla honom från att låta oss njuta af änuu en sådan musikalisk högtid, och att denna måtte gifvas oss å Kongl. operans scen, den enda i vår stad, som är hans talang likasom hans instrument värdig. Den musikaliska matin6, som i går gafs i akademiers lokal, till förmån för en af dess elever, mll Söderberg, var icke heller så talrikt besökt, som de utmärkta biträden, hvilka beredvilligt understödde den unga, lofvande konsertgifvarinnan, kunde låta förmoda. MIl Söderberg, som har en vacker, klingande röst, gef sjelf den berömda Balladen ur Kung Carls jagt af Pacius, ?Stjernklart? af Josephson och ?Får gå af A. FE. Lindblad, samt jemte mll Jacobsson en duo af Wrangel och en af Hallström. Bland dessa nummer tycktes oss Josepheons iutagande romans och Hallströms duo bäst lyckade, samt innebärande godt hopp om alt den unga eångerskan genom fortfarande väl skötta studier skall kunna gå ganska längt. Fru Michaeli sjöng med vanligt mästerskap den briljanta vals af Strokosch, som vi förut genom henne fått höra och beundra, och hr Willman likaså Arditis präktiga, gerna återkörda ?Afskedeskål?, hvaremot duon ur Don Pasquale uteblef. Hr Hagemeister spelade vackert och uttrycksfullt en Air vari af Båriot och hr Dörum deklamerade med lif och värme Brudsmycket af Malmström och v. Essen af Runeberg. Den alltför fåtuliga publiken hade således alit skäl till belåtenhet med den vackra tillstållniogen.