Aftonbladet – 16 juni 1866, sida 2

Carl Linoneas I föräldrahemmet. I (Skildring ) af brodren Samuel Linneeus, kyrko herde i Stenbrohult). Då vår salige for år 1705 flyttade til Råshult, som är kaplansboställe Stenbrohult anlade han der en liten trädgård; ty har Ivar en stor älskare af botaniken, fast der ej den tiden var som nu. I denna plante rade han åtskilliga växter; helst sådana son hade vacker blomma. Hans unga nygifts hustru, som ej forr sett sådana växter (nej knappt någon enda trädgård), tyckte om trädgårdens behaglighet. I denna hadenemligen salig far sjelf med egen hand gjort en ing, såsom ett bord rundt omkring med sängar, örter eller buskar, som skulle representera gästerna, under det andra blomster afbildade rätterna på bordet. Vår mor besåg detta som oftast. Under denna tiden aflades min bror. På sena hösten framvi stes täcka blomster för henne, hvilket gjorde henne längtande efter våren, då Hera skulle sig framte. En from, god och gudfruktig man gjorde för henne tiden kort till våren, Den 13 Maj 1707 blef för henne en sorgedag, då hon med största svårighet och lifsfara iramfödde en välskapad son; ty hon hade önskat att barnet varit af det ädlare könet; och sade hon: har jag nu skäl för det jag dögt? h.e. utstått? Men mannen blef desto gladare och hans glädje betog snart henne sin sorg, så att de med gemensam glädje befordrade detta sitt förstfödda barn till dopet den 19 i samma månad. Så snart barnet begyate det minsta kunna attendera, började fadren, som var nyfiken och gäånska högt älskade lilla sonen, pryda vaggan med åtskilliga blomstz4a helst då han kom från trädgården. Fi e året tog fadren den lilla sonen med sig ut,-stundom i trädgården och stundom ut på gärdet; läggandes ofta barnet på jorden i gräset, och lemnade thy ett litet blomster att roa sig med i handen. År 1708 flyttade föräldrarne till Stenbrohnit, då vår far var blefven pastor, i ställe för komminister förut. År 1709 anlade han der en trädgård; transporterade både träd och örter från Råshult, fast ej alla, ty en del stå der ännu. Pilten begynte gå och var fadrens största nöje, jomte trädgårdsarbetet. Carl såg då sin iaders möda såsom af vigt och begynte strax få lycke derför; och såsom han var enda s0nen, fick han ock sina sängar uti trädgårlen att sjelf så och rensa, hvilket uppeldade hans lust. Dessa sängar förbyttes sedan i ett qvarter, hvilket kallades: ?Carls trädjård?. Carl skulle begynna läsa ; nog fanns Ivickhet, men hågen läg ändå mest åt trädsärden. Modren bannades häröfver; men adren tålig, tog sin enda gosse alltid i bekydd och försvar. År 1716 var sorgligt, lå unga Carl skulle till Wexiö; men än ner då han året derpå intogs i skolan. Jåvarande rektor magister Daniel Lannerus, adrens intima vän, bad lilla Carlsom ofast till sig, äfven att gå i trädgården, a väda roa sig och äta bär; ty rektor var äfen stor älskare af allt det som hörde till rtkänningen. Rektor frågar Carl lilla efer några örter, om han visste den eller den rtens namn. Carl, som svarar färdigt, rågar äfven rektor tillbaka, fick ej allenast ndervisning, utan ock tillstånd att fråga fter flera örters namn. Rektors ynnest, om således mer och mer tilltog, gjorde att ) Denna skildring uppsattes strax efter Archiater v. Linnås död för att meddelas d. v. curator för Smålands nation i Upsala, sedermera kanslirådet Hallenberg, hvilken fått uppdrag att hålla parentation öfver von Linn, som varit natiohens inspektor.