NLALUL: ALUJNGIVIA FYVE ERADAR MV BVEV mot såsom en rubbning af jemvigten om Österriko eller Preussen absorbe rar hela Tyskland BLANDADE ÄMNEN. Den siste brännmärkte. 1 sistlidne Maj månad utsläpptes från bagnon i Toulon en man, som der tillbringat 35 år af sitt lif. Dömd till lifstids bagno i Mars månad 1831 af assisdomstolen i Calvados för fadermord, inkom han på bagnon i Maj månad nämnde år. Efter ett oklanderligt uppförande under fängelsetiden återfick han efter 35 års strafftid sin frihet. Denne man är den siste, som bär på skuldran inbrända bokstäfverna 7. P. (Travaux publics). Såsom bekant afskaffades denna Brännmärkning efter Julirevolutionen. — Mycket lärdom och litet klädez. Peter Moor, studerande från Irland, var för några månader sedan inställd för lordmayorn i London, sedan han en natt blifvit anträffad i det mest utblottade tillstånd och arresterad. Han hade icke några kläder på sig, endast några klädesoch linnetrasor, då en patrull på trottoiren å en af Londons mest besökta gator upptäckte denna Diogenes medtäflare. Kommissarierna hafva upplyst, att Peter Moor vändt sig till förbigående och tilltalat dem på ett för dem obegripligt språk, men som sannolikt var latin. Han hade begärt allmosor, men de förbigående, som icke förstodo hans språk mera än polisens tjenstemän, hade icke gifvit honom några penningar. Den arme mannens tillstånd hade väckt konstaplarnes medlidande; en af dem lånade honom sin kappa för att han skulle kunna bättre tillbringa sin natt i corps de gardet, man hemtade från fängelset en ovangt tunn soppa och kål kokt i vatten, hvilket allt han åt med glupskhet. Lordmayorn sade till Peter Moor: Det smärtar mig verkligen att i detta tillstånd se en ung man, som tycks hafva fått uppfostran och tillhöra en god familj. Peter Moor. Infandum, regina, jubes renovare dolorem! Den enda orsaken till alla mina olyckor är fattigdomen, detta crimen vastum et informe, med hvilken verlden icke har något öfverseende: se der hvad som förändrat mina klär der till smutsiga trasor;jag är fattig och följaktligen utan vänner. Lordmayorn. En man, som har studerat, bör icke sakna utvägar att på ett hederligt sätt för sörja sig. Hvarför skrifver ni icke rent? Peter Moor. Ja visst! Skrifva rent! Men räknar ni för ingenting litografien, som är icke niindre olycksbringande för skrifvare i våra dagar än upptäckten af boktryckarkonsten var för presternas och de lärdas talrika klass? Jag har hvarken hus eller hem, jag känner icke någon som vill ge mig arbete. För 5 år sedan slutade jag mina studier och fick då af min familj den sista 5-shillingsnoten. Man sade till mig: Du år nu ut i verlden, tag dig fram så godt du an.? Jag har icke kommit långt med den summan. vad har jag haft för nytta af att proppa mitt minne fullt med latin, grekiska, franska och italienska! Jag skulle i dag:gerna utbyta allt mitt vetande mot en bit bröd, all min vältalighet som Demosthenes eller Cicero, Virgilii eleganta språk, Plauti kraftfullhet i uttrycken och Plinii stora lärdom mot en liten biffstek eller en portion pudding. (Allmänt skratt.) Lordmayorn. Men jag antar att ni dragit nytta af era kunskaper. Peter Moor. Ja, mylord, men det hade varis bättre om jag blifvit skräddare, skomakare eller jernvägskonduktör; det hade varit klokare än att förspilla min ungdom med den gemene Cicero, den gamle skräflaren Homerus, den lättsinnige Horatius och pratmakaren Virgilius, hvilka äro upphofvet till mitt elände. Den intellektuella eller eteriska födan, eethereus cibus, är kött som icke mättar och uppväger icke en vacker och god skifva rostbiff. (Nytt skratt.) Slutligen vill jag säga er att jag försökt att i andra inprägla kunskaper, som för mig varit så olycksbringande: det var att sluta ännu sämre än jag börjat. In cauda venenum. Lordmayorn. Det var ju en hederlig sysselsättning! Peter Moor. Jag tiäffade på en pojke, hvars föräldrar gåfvo mig 20 pund om året för att jag skulle inviga:honom i dessa onyttiga saker; när hans uppfostran var fulländad, såsom det heter, fick je aflägsna mig och befann mig i det tillstånd ni nu ser. Lordmayorn... Hvar har ni gjort af era kläPeter Moor. Ah, när man icke har några att byta om, så blifva de man har på sig snart utslitna. Lordmayorn. Jag skall ge er en fullständig beklädnad, två skjortor, ett par stöflar och några shilling; försök sedan att få lektioner eller renskrifning hos advokaterna, ty på processer är det aldrig brist. Peter Moor. Ago tibi gratias, domine, eller, efter mitt latin kommer eder alla att skratta, jag tackar er, mylord, på god engelska. Måtte mitt exempel gagna dem som utan enskild förmögenhet kasta sig in på en törnbeströdd och ojemn bana. Fattigdomen är ett piller lika bittert och-illasmakande för läpparne.som för magen. Telum acutum habet inopia, domine. Lordmayorn. Jag hoppas att ni med ett litet understöd skall kunna finna tillfälle att förtjena några penningar. Peter Moor. Om jag under vintern kan få tillräckligt med lektioner, så ärnar jag så snart det blir varmt och vackert väder gå ut till landet och slå och räfsa hö. Det är mycket-bättre än klassikerna, som plåga och trötta ut mig lika mycket som romantikerna. Lordmayorn befallde, att den anklagade skulle försätras i frihet, men Peter-Moor bad att först få gå in några ögonblick i fängelset för att ännu en gång smörja sig med den tunna soppan och den i vatten kokta kålen.