lingen stor heder. Invigningen af Linnemonu mentet vid Råshult. Mer ön ett ech ett halft århundrade hs förflutit sedan den man föddes, som genor sitt snilles makt förmå:t göra sitt nam kändt och uppburet i hela den civiliserad verlden, den man hos hvilken vetenskape för everldliga tider står i tecksamhetsskuld vi mena Carl von Linn6, den store konun gen i blommornrs, i växternas vida rike Besynnerligt är i sanning, att man ej unde en så lång tidrymd kommit att uppresa el monument. på den plats der en sådan ve tenskapens heros såg dagers Jjus, underli att man ej dragit försorg derom att vid de undavgömda boning, inom hvilken han till bragte äfven sina barnaår, fanns ett Gif akt för vandraren, hvarigenom han underrätta des om att här i denna torftiga boning födt en pilt, hvars lif och verksamhet blefvo a sådan art, att glansen deraf återföll på de svenska nampet. Hvarest en sådan mer blifvit född kan ej vara likgiltigt för sven ska folket. Några mön, nitölekande för bevarandet a Cerl von Linnes minne, förenade sig on uppförandet ef en enkel vård på den plats der blomsterkonungen skönktes åt veride en komite bildades, som inbjöd till samlandet af penningar, och sent omsider fann ko. mitn sina bemödanden krönta med fram gång: så mycket penningar hade influtit, att man eansäg sig kunna tega itu med uppförandet af ett enkelt monument, arbetet gick framåt och komiterade hade ändtliger den glädjen kunna inbjuda när och fjerran boende till bivistandet af monumentets in vizning i förgår, den 12 Juni. Råshults komministergård, Linus födelse: ort, ligger i Stenbrohulis socken ef Krono: bergs län, på ungefär en mils afetånd från skånska gränsen, halfvägs mellan Listorps och Elmhults stationer på stambanan. Trakten närmast omkring den torftiga stugan — ty annorlunda kan ej komministerbostället benämnas — är ej utmärkt för någon mera framstående naturskönhet; jernvägen går fram tätt nedanför den backe hvarpå kemministergärden hvilar, platsen der minnesvården står är inhägnad aren stenmur, halfcirkelformigt omslutande platsen, som utgör ett halft tunnland. Grindar af jern åro anbringade både åt jernvägen och åt komministergården. Ettstycke ifrån den på andra sidan om en skogsbacke ligger Stenbrokults kyrka med prestgärden, der Linn tillbriogade sin barndom. Kyrkan, i den enklaste stil, tager sig väl ut genom sitt fria läge. Linnmonumentet står på sjelfva sluttningen af den backe, ä hvars krön komministerbostället är beläget. Det utgöres af en 12 alnar hög obelisk, soubassementet inberäknadt. Stenen och stenarbetet ha kostat 1200 rdr och en stenhuggare i Wexjö har gjort arbetet, som vittnar om rätt mycken skicklighet. Ritningen till monumentet är uppgjord af kammarherren Angerstein på Gälvestorp, ban-ingeniören Falkman bar uppmätt platsen och lagt stenmurarne, auditö ren F. Hellman gjort ritningen till platsens planterande. Obelisken är uppförd i sju skilt, af hvilka de fem öfversta äro släthuggna. Midt på obelisken är anbringad ett medaljongporträtt i brons, modelleyadt af prolessor ()varnström med derunder anbringad inskrift i guld: CARL v. LINNE FÖDD I RÅSHULT DEN 23 MAJ 1707. På obeliskens spets strålar en polstjerna. För den stora mängd menniskor, som på jernväg passera Räsbult, har monumentet en ypperlig plats. z Tisdagen den 12 Juni var den till invigningen bestämda dagen. Jernvägstrafikchefen hade arrangerat extra-tåg till Käshult både från Liatorp och Elmhuit, dock så att Liatorp-tåget föret gick fram till Elm hult och förenades der med Elmhults-tåget. Liatorp-tåget med flaggbeprydt lokomotiv och Kronobergs regementes musikkår i en löfklädd godsvagn medförde en stor myckenhet folk från Wexiö, såsom: ledamöter af länsstyrelsen, officerare af Kronobergs regemente samt 40 lundensiska och 30 upsalienska studenter, af Smålands nation, af hvilkas öfverenskomna sammanträffande i Wexiö dagen förut — der konsert gilvits och stadens invånare bjudit studenterna på en kollation — festkomiterade begagnat sig för att åt invigningen gifva mera relief. Vid Listorp helsade studenterna med säng och lefverop prof. Azardh. Med tåget från Malmö, som också stannade vid Elmhult, anlände, bland många andra, professorerna Ask och Blomstrand, hvilka helsades med säng och lefverop, hvarjemte dr v. Sehele i ena väntealen på Elmhbult höll tal till prof. Blomstrand, hvilket af denne blott med några få ord hann besvaras, ty den obevekliga lokomotivpipans hvissling gjorde snart slut på ailt ordande. Också prof. Rydin var föremål för studenternas hyllning. KL. straxt före 12 satte sig det långa festtåget — bestående af mer än 40 vagnar, alla fyllda med mevniskor — i gång från Elmhult under musik och sång, och kl. 241 steg man ur på den vid Råshult provisosoriskt ordnade perronen. Festkomiterade mottogos vid grindarne af komminister Borg 1 Råshult med några välkomstord, hvarefter folket intågade på festplatsen under en rask marsch af Kronobergarne. Stenmurarne voro alldeles garnerade afallmoge, hvilken föröfrigt skalat sig plats der den bäst kunnat finna den, på tak, i träd, 0. 8. Vv. En talarestol, klädd med grönt, var uppförd i närheten af obelisken, och sedan musiken tystnat och folkmassan ordnat sig beträdde prof. Agardh talarestolen och höll festtalet, som var af följande lydelse: