Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 2

af Hamley erbjuder sig icke hvarje dag, skall jag säga dig. Och hör på, Osborne, nu är du den ende i slägten som kan gifta dig efter vårt stånd. Gör mig ej emot i detta, det skall krossa mitt hjerta, om du det gör.4 Tala icke så, min farX, sade Osborne. Jag skall göra allt hvad pi önskar, utom — eUtom det enda jag verkligen önskar. Nåväl, låtom oss ej mera tala derom. Det är ju icke nu fråga om mitt giftermål. Jag är icke frisk och har ingen lust för gällskapslifvet, äfven om jag hade tillfälle att deltaga deri.4 Du skall nog få så många tillfällen dertill, som du kan önska dig. Med Guds bjelp skola inkomsterna till ett annat år blifva vida bättre. Och hvad din helsa angår -— huru skall du någonsin kunna blifva frisk, när du. sitter vid eldbragan och stekar dig hela dagen, och är så rädd för ett godt glas öl, som om det vore förgift. Det är så också för mig, sade Osborne, trött vid samtalet och seende på sin bok med längtande blickar. Squiren såg hans min och förstod den. Jaså; sade han; ja, jag skall gå och tala med Will om Svarten, Det är väl passande söndagsarbete skulle jag tro att värda sig litet om de stackars oskäliga djuren också. Men Osborne tog icke upp sin bok igen, då fadern gått. Han lutade sig tillbaka i länstolen och lade handen öfver ögonen. Hans helsa var i ett tillstånd, som gjorde att han oroade sig öfver allting, utom det som var mest i fara — hans eget lif. För hvarje dag blef det honom svårare att för squiren bekänna den hemlighet han så länge burit på. Utan Rogers hjelp och goda råd, huru skulle han kunna förklara alltsammans